"Vi måste arbeta för fred i världen och samförstånd mellan folken", skriver professor Lars Ingelstam i ”Grannlaga”, en bred kartläggning av svensk-ryskt samarbete, som presenteras i Stockholms ABF-hus 7 mars. "Svensk säkerhetspolitik präglas av ensidigt militärt synsätt. Riksdagen har beslutat höja årliga anslaget till Försvarsmakten till 50 miljarder kr. Anslagen till förebyggande åtgärder eller avspänning har inte ökat."
Annekteringen av Krim ändrade perspektiven. Militära övningar i Östersjöregionen blir allt större.
Försvarsminister Björn von Sydow (1997-2002) ansåg att Ryssland borde dras in i en europeisk säkerhetsordning och dess demokratiseringsprocess stärkas.
Icke-militära säkerhetspolitiken handlar om diplomati och internationella förhandlingar, handel och investeringar, utvecklingssamarbete samt kontakter folk-till-folk och samhälle-till-samhälle.
Kan utrikesminister Margot Wallströms Moskvabesök i veckan, det första svenska högnivåbesöket på många år, bana väg för en breddad Rysslandspolitik?
Ingelstam efterlyser en sundare Rysslandsbild: "Trots att lång tid gått sedan Sovjet föll samman 1991 har kunskaperna om Ryssland hos svensken i allmänhet inte blivit nämnvärt djupare."
Sovjetisk lag till 1989 förbjöd medborgarna att tala med utlänningar. En öppnare förändringsprocess inleddes efter Gorbatjovs Murmansktal 1987 som sträckte ut en samarbetshand mot Norden.
Utrikesminister Sten Andersson initierade ett utbyte, som även omfattade Norrbottens och Västerbottens län och kommuner som Umeå, Robertsfors, Luleå, Piteå, Boden, Haparanda och Pajala.
Ett folkrörelsebistånd infördes med nordvästra Ryssland. Många nya personband knöts och ryssar sågs inte längre som fiender.
2006 lade Carl Bildt som ny utrikesminister ned folkrörelsebiståndet. Många goda, mödosamt uppbyggda projekt fick omedelbart läggas ned.
Det kontraproduktiva agerandet kan inte bara skyllas på Putin, även om hans politik förtjänar kritik och vaksamhet.
Goda exempel finns ännu som Barents pressnätverk. Diskussioner om ett Barentsinstitut i början av 2000-talet visade att tänkandet i norr inte mognat.
Det behövs modernare civilsamhällesvisioner, och inte bara några byråkrater till. Mindre prat och mera verkstad. Besök Ryssland och satsa på aktörerna. Återutveckla samarbete och projekt.
Luleå har äldsta ryska vänortssamarbetet i Sverige sedan 1971 med Murmansk som somnat in. Åk dit, inte bara till Texas, och aktivera samarbetet!