Häromveckan parkerade jag i ett av stadens P-hus. Smidigt och galant checkade jag in via app i mobilen. Men av bara farten slant fingret och istället för ett O registrerades den intilliggande bokstaven I som en del av registreringsnumret. Och visst blev det P-böter. 

Förargligt! Milt uttryckt. Jag betalade parkeringsavgift men straffades för att en enda ynka liten bokstav blev fel. Djävulen sitter i detaljerna.

Självklart överklagade jag, med hopp om att ett mänskligt misstag kunde överskuggas av att jag ändå gjort rätt för mig. Glöm det. Jag fick avslag och är inte den som går och ältar, de 450 kronorna raserar inte min privatekonomi men känns ändå surt. 

Jag har formulerat många riktlinjer och regelverk i mina dagar och alltid vinnlagt mig om att formulera en huvudregel, där undertexten ska tolkas som att undantag medges. Det är ett smidigt sätt att inte riskera att snubbla på grund av mänskliga misstag. Vilka undantag från huvudregeln som ska medges får praxis utvisa. Vi kan kalla det smidig byråkrati.

Tänkte på min ”parkeringsincident” när regeringen skickade ut remiss om att ändra begränsningen av publik vid idrotts- och kulturevenemang: från max 50 personer (obs! gäller även Globen) till, ja vaddå? Polisen anmälde genast svårigheter med att upprätthålla ordning och reda. 

Så klart ska vi respektera Polismyndighetens synpunkt. Men varför bakade regeringen ihop ”evenemang” som något enhetligt? Det kan väl inte bero på att samma statsråd har ansvar för idrott och kultur? (obs! meningen bär spår av ironi).

Det är stor skillnad på Norrbottensteaterns publik jämfört med en adrenalinstinn fotbollspublik inför ett derby. De flesta av oss kan rimligen utgå ifrån att Studio Acusticum kan hantera bokningar, in- och utsläpp på ett för publiken coronasäkert sätt utan att det blir ett polisärende. Fyrkantig detaljbyråkrati om ni frågar mig. 

Arbetslösheten inom kulturbranschen har ökat med 80 procent, enligt en färsk undersökning från Stockholms Handelskammare. 

Var det verkligen nödvändigt? Covid-19 bryr sig så klart inte om ifall vi lyssnar på musik, åker buss i rusningstid eller ser en hockeymatch – men sättet att hantera problematiken på kan med välvilja etiketteras som mänskligt misstag. Och i det här fallet är det scentekniker, musiker, arrangörer, skådespelare, ljud- och ljuspersonal som får betala priset. 

I det sammanhanget kom jag lindrigt undan med 450 kr. 

PS. Apropå mänskligt misstag: vad hade Jimmie Åkesson i riksdagen och Aktuellt-studion att göra? Karln var uppenbart sjuk. DS