Direktörerna tog inte smällarna

"Jag är jävligt less på direktörernas ständiga jämrande", skriver LO-utredaren Kjell Rautio.

"Jag är jävligt less på direktörernas ständiga jämrande", skriver LO-utredaren Kjell Rautio, i en gästkrönika på sidan 2 i NSD.

"Jag är jävligt less på direktörernas ständiga jämrande", skriver LO-utredaren Kjell Rautio, i en gästkrönika på sidan 2 i NSD.

Foto: Olov Abrahamsson

Gästkrönika2022-05-24 06:01
Detta är en ledarkrönika. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Ibland brukar jag säga att ”blandekonomi” enligt arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv är att vinsterna ska privatiseras och förlusterna socialiseras. 

Denna snäva gruppegoism blir tydlig när vi tar del av de senaste årens statistik.

Under pandemiåret 2020 krävde och fick näringslivet statliga stödpaket i 200-miljarderkronorsklassen till företagen. Staten tog bland annat över företagens sjuklönekostnader, sänkte vissa arbetsgivaravgifter, betalade för korttidsarbete och delade ut omsättningsstöd. 

De tuffaste smällarna under pandemin togs dock inte av företagsledarna, utan av medlemmarna i LO-förbunden.

Drygt 9 av 10 av LO-förbundens medlemmar kan inte arbeta hemifrån. Det handlar om anställda i vården och omsorgen men också om lastbils- och bussförare, butikspersonal, städare, förskollärare, lager- och terminalpersonal, installations-och servicetekniker, hemservicepersonal, underhållsmekaniker, fastighetsskötare, snickare och murare. 

Detta är bara några exempel på de arbetare som drabbats allra hårdast av covidsmitta och dödsfall. Hade de inte gått till jobbet under pandemin hade landet stannat upp.

Nu efter pandemin kräver Svenskt Näringslivs direktörer att löntagarna ska hålla igen så att inflationen inte ökar. Då kan man tycka att de själva borde föregå med gott exempel. Så är dock inte fallet. 

Under 2021 kunde exempelvis Volvos vd Martin Lundstedt jubla över 21 miljoner i rörlig ersättning. Alltså samma år som Volvo tog emot miljardbelopp i statligt stöd. Enligt en uträkning som Aftonbladet gjort tjänar Lundstedt 87 gånger mer än en vanlig anställd i bolaget. En inkomstklyfta som ökat kraftigt de senaste decennierna. Detta är dessutom bara ett av många exempel.

Sådan är kapitalismen. Det är därför den måste tyglas. För detta krävs en tydlig och genomtänkt politisk strategi. 

Svenskt Näringslivs direktörer måste skattevägen tvingas att finansiera en mer jämlikhetsinriktad välfärdspolitik. Men varje gång sådana förslag kommer så kommer högern och direktörerna naturligtvis att skrika högt.

I det läget måste socialdemokratin bättre än hittills stå på sig. Det är inte direktörerna som bildat partiet. De löntagare som stått i frontlinjen i kampen mot covid-19 behöver och förtjänar en tydligare politisk röst. Och glöm inte att ett parti som längtar efter uppgörelser innan det presenterat sin egen politik får uppgörelser som bygger på andra partiers politik. 

För övrigt bör Socialdemokraterna göra slopandet av karensavdraget till en valfråga. Vi kan börja där.