Nyligen fick jag frågan ”Vilka faktorer har varit avgörande för att du tagit dig dit du är idag?”
När den ställs är nog det förväntade svaret egna färdigheter, förmågor eller livsval. Istället svarade jag att det är den svenska samhällsmodellen som varit avgörande, byggd på värden som frihet och solidaritet, byggd av arbetarrörelsen med jämlikhetssträvan och bildningsideal, byggd genom organisering, reformism och demokrati.
Jag föddes 1983 i Östra Klagstorp på den skånska slätten, i närheten av Trelleborg. Om jag fötts där 200 år tidigare hade jag förmodligen hjälpt pappa att bruka den lilla jordplätt som varit vår. Möjligen hade jag kunnat bli dräng hos någon godsherre.
Om jag fötts där 100 år efter det hade jag sannolikt jobbat 70 timmar i veckan på gummifabriken eller i hamnen, i en livsfarlig arbetsmiljö för en lön som knappt räckt till det mest nödvändiga. Men nu föddes jag 1983, efter 100 år av framgångsrik facklig organisering och socialdemokratiska reformer. Därför har jag haft andra möjligheter.
2010 var ett stort år i mitt liv. Jag fick mitt livs första tillsvidareanställning och jag blev pappa för första gången. Jag sa upp mig från samma tillsvidareanställning, flyttade genom hela landet utan att veta var jag skulle bo eller var jag skulle jobba när jag kom fram och köpte mitt första hus.
Alliansen vann fortsatt regeringsmakt och SD kom in i riksdagen, vilket gjorde mig rosenrasande. ”Nån måste göra nåt” tänkte jag då, och kom på att nån skulle kunna vara jag. Så 2010 var också året då jag blev medlem i Socialdemokraterna.
När jag skriver den här krönikan sitter jag i mitt hus i Älvsbyn som ligger 150 mil norr om födelseorten. Jag har tillryggalagt 18 år av offentligt finansierad utbildning och jag har en tillsvidareanställning som rektor som jag är tjänstledig från för att tjänstgöra som riksdagsledamot.
Vad har varit avgörande för att ta mig hit? Avgiftsfri utbildning, ekonomisk omfördelning, trygghet i anställning, vissheten att samhället fångar om jag faller, åsikts- och föreningsfrihet, för att ta några exempel.
Självklart har jag gjort egna livsval som spelat roll. Och såklart spelar familj, vänner, kollegor och partikamrater stor roll. Men utan tidigare generationers kamp för frihet, jämlikhet och solidaritet vore mina möjligheter till ett gott liv försvinnande små.
Det är värt att vara ödmjuk inför när det nu är vi som ska ta kampen för ett samhälle som ger den som föds 2083 möjlighet att forma sitt eget liv, känna frihet och framtidstro.