Så har ”fake news” blivit en del av svensk politik. Det kanske var väntat, men är ändå så tragiskt. 

”Fake news”-historien handlar om att rent påhitt nu ligger till grund för ett lagförslag. En lag som, om den klubbas, kommer att göra oss alla provanställda på livstid. Trots att inte ens företagen vinner på det.  

Centerpartiet och Liberalerna kallar sig gärna företagarvänliga. Det är i den rollen de nu kräver en lagändring som ger företag rätt att sparka i princip vem de vill. Principen om sist in-först ut är omodern, säger de. Nu ska besvärliga eller slitna anställda ut, oavsett hur länge de haft jobbet. 

Men varför vill Centern och Liberalerna plötsligt vända uppochned på allt? Varför har det blivit så viktigt att göra vanligt folk skyddslösa?  

Svaret är ”fake news”. De har gått på ”fake news”.  

Några småföretagare har lobbat ihärdigt. Pekat på en extremt liten del av en mycket större helhet och sagt: “Se här! Om vi inte får sparka vem vi vill när vi vill, så kommer våra företag gå under! Det blir katastrof för hela Sverige”.  Och Centern och Liberalerna har svalt betet och gjort det till sin politik.  

Det är bara det att allt är ”fake”. Ett eventuellt hot, som några småföretagare presenterar i en teoretisk kalkyl, har inte mycket med verkligheten att göra. Det är inte otrygga anställningar som gör svenska företag framgångsrika. Det är faktiskt tvärtom.  

Jämför man länder blir det tydligt att anställningstryggheten i Sverige går hand i hand med ökad företagsamhet och lägre arbetslöshet. Eurostat har jämfört överlevnaden för nystartade företag i EU. Sverige ligger långt över genomsnittet. Två år efter start lever fortfarande 86 procent av svenska företag jämfört med knappt 69 procent i EU. 

I länder med stor otrygghet på arbetsmarknaden är skillnaden än större (Tyskland: 62,5 procent, Danmark: 60,6 procent).

Trygga jobb ger ett livskraftigt näringsliv. Centern och Liberalerna har låtit sig bli megafoner för ”fake news”. Hur blev det så? 

Kanske kan det förklaras av dagens samhälls- och samtalsklimat, som drivs upp av lobbyister, av konfliktälskande medier, av kampanjer och klickhysteri. Snabba, förenklade och konfrontatoriska budskap ska ge uppmärksamhet, prenumeranter, röster eller vad man nu vill ha.  

Sanning. Fakta. Ärlighet. Det är inte längre självklara utgångspunkter i politiska samtal. Inte ens på landets högsta nivå, där lagar stiftas. 

Det är en farlig utveckling. Den här gången gäller det våra arbetsliv. Men det gäller också hela vår demokrati.