Efter arton fina år i Luleå (och Umeå) vinkade jag 1999 hej då till Sverige och klev på ett flyg till Indien. Jag minns fortfarande resan i cykeltaxi från flygplatsen in till Bombay – färgerna, ljuden och bilderna.
Lika spännande som alla nya dofter var för mig, minst lika spännande var jag för många av dem jag mötte under resan: jag hade upplevt mängder av snö, minusgrader och norrsken.
Men ganska snart blev våra likheter tydligare; vi hade nästan samma drömmar, jag och tjejen jag jobbade med på barnhemmet i Delhi. Fast en avgörande skillnad fanns hela tiden kvar under resan – den mellan fattiga och rika. En skillnad som kom att ge mitt vuxna liv en riktning.
Under arbetet med fackliga frågor och globala rättigheter har jag fortsatt att lära mig om de stora, ekonomiska orättvisorna. Jag har också sett hur små steg kan leda till stora förändringar.
Som nytillträdd generalsekreterare för Union to Union, de svenska fackens organisation för utvecklingssamarbetet, jobbar jag med delar av det svenska biståndet. Arbetet i många av världens fattigaste länder bygger på att fackliga medlemmar i Sverige bidrar till att kollegorna i Dhaka eller Dar es-Salaam får bättre villkor på jobbet och en lön som går att leva på.
Arbetet mot fattigdom handlar också om att bygga demokrati. Första steget kan ibland vara att arbetstagarna på en fabrik startar en fackklubb och börjar förhandla med arbetsgivaren för bättre löner och vettigare anställningsvillkor.
Det är inget enkelt arbete vi bedriver. I många länder leder fackligt engagemang till hot, våld och trakasserier, ja till och med mord.
Dessutom har pandemin slagit hårt, fattigdomen ökar och ILO, FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor, räknar med att på drygt två år har 52 miljoner heltidsjobb försvunnit i världen.
Men samtidigt är det meningsfullt att vara envis och tro på förändring. I Ukraina, som dominerar nyheterna just nu, samarbetar fackförbundet ST med SEUU, facket för statligt anställda, som gjort stora insatser för människor som under den pågående konflikten drabbats på så många sätt.
När den ukrainska staten hårdbantat under hotet från Ryssland, för att finansiera militär upprustning, har SEUU genom facklig styrka och skicklighet lyckats rädda 9 000 jobb.
En oerhörd framgång och ett exempel som är möjligt tack vare svensk biståndspolitik och starka fack med många medlemmar. Så låt oss fortsätta med en klok utrikespolitik och att bygga starka fackförbund.
Det behöver både Sverige och resten av världen.