Vi pratar ofta om problemen män och manliga strukturer skapar.
Som ordförande i Justitieutskottet brottas jag dagligen med två väldigt tydliga, mäns våld mot kvinnor och gängkriminalitet.
Det behövs en tydligare samhällsdiskussion om mäns ansvar, och det är vi män som själva måste ta den. Hur kan alla vi reko män som vill se ett jämställt samhälle utan våld, som är en kraftfull majoritet av alla män bidra till förändring? Vilka värderingar för vi över till nästa generations pojkar?
För verkligheten talar tyvärr sitt tydliga språk, det är män som måste förändras. Det är män som begår i stort sett alla brott mot kvinnor, det är också män som begår i stort sett alla brott mot andra män. Det är faktiskt så att det är män som begår så gott som alla brott. 94 procent av alla som sitter i fängelse är män.
Samtidigt räcker det inte med att bara fokusera på mäns ansvar och blunda för villkoren och tillvaron för pojkar och män. Män är människor, som förenas i kromosomuppsättning och i att från tidig ålder lära sig att inte visa känslor.
Våld ersätter kommunikation och känslor bärs som krossat glas i en hårt knuten hand, tills det en dag brister. För valet handlar många gånger om att vara man eller mus.
Det är killar som inte klarar skolan. Det är killar som inte lär sig hantera känslor. Det är killar som fyller våra fängelser och det är killar som utsätter kvinnor och barn för så mycket skit.
Det är normer för manlighet som bidrar till pojkars och mäns psykiska ohälsa och begränsar deras benägenhet att söka hjälp och vård i tid. Folkhälsomyndighetens statistik visar att närmare 70 prrocen av alla självmord i Sverige begås av män.
Detta talar vi sällan om. Kanske just för att män ska vara starka och inte prata känslor. Än mindre berätta att man mår dåligt, känner sig otillräcklig och gråter i sin ensamhet.
Det är inte hållbart. Pojkar och mäns psykiska ohälsa måste diskuteras och vi män lära oss att hantera våra känslor. Sorg behöver inte vara ilska och ilska får aldrig landa i våld. Om vi lärde pojkar att det är mänskligt att känna och skrotade tabun kring mäns psykiska ohälsa skulle nog en hel del annat också förändras i vårt samhälle. Vi måste börja ta mäns hälsa på allvar.
I fredags var det Internationella mansdagen och jag är glad att vikten av fungerande män uppmärksammades.
Världen och vardagen blir inte bättre om vi skippar ena halvan av mänskligheten, oavsett halva. Ojämställdhet begränsar oss alla. Normer skaver och strukturer värker.