Sverige är ordförandeland i EU de närmaste sex månaderna. Denna korta tid i förarsätet inleddes med att regeringen, EU-kommissionen och ett uppbåd av europeiska journalister besökte Kiruna för en dryg vecka sedan.
Beslutet att börja i nordligaste Sverige togs förvisso av en viss tidigare regering, men skälen till att besöka Kiruna är förstås inte mindre goda för det.
EU-kommissionärer, prominenta politiker och höga tjänstemän har de senaste åren bedrivit skytteltrafik mellan kontinenten och norra Sverige för att få ett grepp om vad som händer här.
Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen vet med andra ord mycket väl att Norrland är den gröna industriutvecklingens absoluta spjutspets.
Det är alltså inte av elakhet man kan fråga sig vem som egentligen guidade vem under regeringens och kommissionens studiebesök.
Även om detta ska vara svensk hemmaplan har ju faktiskt ingen minister från den högerkonservativa regeringen besökt Norrbotten förrän nu.
Resans eftermäle har mest handlat om hur noggrant påklädda Ulf Kristersson och Ebba Busch var i blidvädret.
Det är förstås aldrig fel att vara beredd på kyla i ett Kiruna där solen knappt ens orkar sig över horisonten än, men större delen av internet verkade ändå finna det roligt att denna duo uppenbart delade drag med andra weekendturister som besöker ishotellet i Jukkasjärvi.
Samtidigt sätter det fingret på en befogad oro. Var detta en tillfällig visit på exotiska breddgrader? Vad händer nu, när strålkastarna släckts och alla flugit hem? När ser vi till en minister i dessa trakter igen?
Den fars som pågått kring elstödet har med all önskvärd tydlighet visat hur regeringen ser på den norra halvan av Sverige.
För kommissionen bjöd nog inte resan till Kiruna på några större överraskningar.
EU:s blickar lär fortsatt vara riktade mot utvecklingen av det fossilfria stålet, batteriteknologin och den gröna energin. Men ska det vi gör gott i norr även göra nytta i resten av Europa behövs förutsättningar för att bygga samhällen.
För många av dagens och framtidens satsningar är det helt avgörande att hitta kompetent arbetskraft, helst i stor mängd och helst igår. Då behövs förutsättningar för många fler att kunna bo, leva, resa, arbeta och studera här. Kompetensbristen riskerar att bli en kompakt flaskhals som gör att andra springer förbi i utvecklingen. Tyvärr verkar regeringen stå svarslös inför detta.
Det är inte främst EU som måste övertygas om att norra Sverige behöver prioriteras. Främsta hindret är Kristerssons regering.