Det är i det lilla som det stora sker

Ingela Lekfalk, Luleå, är journalist och egenföretagare. Hon är även vice ordförande i S-föreningen Framtid.

Ingela Lekfalk, Luleå, är journalist och egenföretagare. Hon är även vice ordförande i S-föreningen Framtid.

Foto: Kurt Engström

GÄSTKRÖNIKA2013-09-13 07:10
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Ingen människa ska få sämre vård eller arbetssituation beroende på vem hon är eller varifrån hon kommer. När mina eller dina föräldrar eller barn blir sjuka ska de veta att de får hjälp av personal som har den bästa utbildningen, tillräckligt med tid, de mest moderna metoderna och den senaste medicinska tekniken. De ska också veta att hälso- och sjukvården är en bra arbetsplats.

För att få en stark hälso- och sjukvård behöver det finnas killar och tjejer som väljer vårdyrket. I dag när tidningarna fylls av rubriker om en växande ungdomsarbetslöshet kan det kännas avlägset att vi redan inom tio år kommer att få problem med att klara av alla stora pensionsavgångar inom vårdsektorn.

Vi kommer inte att klara av att kompetensförsörja vårt län utan människor från andra länder. I dag är var tredje tandläkare och var fjärde läkare utrikesfödd.

Fast vi vet det och jobbar med värdegrunder på nästan varje arbetsplats, i skolan och föreningslivet har vi en växande främlingsfientlighet i samhället.

När jag för nästan 30 år sedan jobbade på ett äldreboende i Stockholm träffade jag Shirin. Vi hade båda fått jobb över sommaren. Hur snabbt jag än sprang, så sprang Shirin snabbare. Men det var jag som fick beröm.

Shirin bara log och sade att världen inte är rättvis.

På boendet fanns ett schema där det stod vilka av oss i personalen som de boende önskade skulle ge dem vård. Shirin fick tillbringa den största delen av sin arbetstid ensam i sköljrummet. Det enda skälet till det var Shirins hudfärg.

Trots att vi i dag kan vi rädda liv och skjuta upp döden med allt mer avancerad teknik och läkemedel klarar vi fortfarande inte av att bedriva en sjukvård som utgår från det som är grunden i hela hälso- och sjukvården, alla människors lika värde, för såväl patienter som personal. Det är absolut inte unikt för vården.

De oupplevda värdegrunderna är ett samhällsfenomen. Om vi ska fortsätta vara ett starkt Norrbotten behöver vi jobba ännu mer tydligt med bemötande, värdegrunder och kommunikation.

Enligt cancerfondsrapporten 2012 är en patients överlevnad vid en cancerdiagnos inte jämlik. När man undersöker femårsöverlevnaden för all cancer finns det en mycket tydlig skillnad i överlevnad mellan vad patienterna har för socialekonomisk status.

Din levnadssituation påverkar din möjlighet till att överleva en cancerdiagnos.

Vi kan sjunka in i en bekväma känslan av att det där gäller inte mig eller bara hålla med i Shirins konstaterande; ”världen är inte rättvis”? Men det är ingen hållbar framtid.

Om vi ska klara av att växa i Norrbotten behöver vi ta tillvara på varenda människa. Där är utbildning och kunskapsvalidering ledorden.

När det gäller folkhälsa och bemötande kan vi själva ta en del av ansvaret. God hälsa är så mycket mer än ett gipsat benbrott. För det är i det lilla som det stora sker.

Det är kassören på macken i Harads som förklarar obegriplig byråkratsvenska för pappan som just kommit till byn. Det är barnmorskan på mödravårdscentralen i Gällivare som stannar kvar en extra stund för det där samtalet med den unga tjejen som osäkert står och hänger i väntrummet. Det är truckföraren som säger ifrån när samtalet vid fikabordet byter karaktär.

Gemensamt bidrar ni till ett starkt Norrbotten som leder till en god livsmiljö, bättre hälsa och ett varmt hjärta.

Där vill jag bo.