Alldeles nyss avslutade jag några veckors välbehövlig semester. 

För min del hann jag med att måla och snickra på stugan, grilla med familjen och vänner och så en tripp till Luleå så klart! Precis som det ska vara.

Men jag minns första gången jag hade sammanhängande sommarsemester. Det var när jag (med hjälp av Kommunal) blivit fast anställd på sjukhuset i Luleå. Fram till dess hade jag varit anställd som vikarie och sommaren var den tid på året jag jobbade som hårdast. 

Att kunna ta ”riktig” semester var stort. Att få vara ledig en längre tid, hinna återhämta sig och samla ny energi är viktigt för alla. Det är faktiskt en förutsättning om man ska orka med i längden.

Min situation som vikarie var ju inte ovanlig – och idag används olika tidsbegränsade anställningar alltmer, och ofta utan orsak, av arbetsgivarna. 

Kommunals beräkningar visar att över en miljon löntagare saknar täckning av anställningsskyddets grundprincip: att anställningen gäller tillsvidare.

Inom Kommunals avtalsområde är 238 800 personer tidsbegränsat anställda – det är nästan lika många människor som hela Norrbottens län. Och nära 60 procent av dem är anställda på de mest osäkra kontrakten.

Innan corona-pandemin satte stopp för mina fysiska resor i landet träffade jag stolta och yrkesskickliga medarbetare inom välfärden över hela Sverige nästan varje vecka. 

Alldeles för ofta kom frågan om otrygga anställningar upp. Det var oron över att inte veta vad man kommer att tjäna nästa månad eller så fick jag höra hur det känns när man ska berätta för barnen att man blivit inringd och inte kan skjutsa till den där fotbollsmatchen som man lovat.

Detta är ett förbaskat oskick.

Det här är yrkesgrupper som jobbar inom komplexa verksamheter och som behöver goda förutsättningar för att kunna göra sina jobb. Det blir än mer obegripligt när den tillsvidareanställda personalen samtidigt konstaterar hur svårt det är att inte veta vilka man ska arbeta tillsammans med, och hur mycket tid det tar att ständigt lära upp nya korttidsanställda. 

Ännu obegripligare om man till det lägger att personalkontinuitet är bra för verksamheten och ökar kvaliteten för medborgarna.

Nu krävs det krafttag på alla politiska nivåer. Allmän visstidsanställning måste avskaffas och tillsvidareanställning på heltid bli norm inom vård- och omsorgsyrken. 

Alla ska ha chans att njuta av sommaren och snickra och måla – eller vad man nu vill göra på sin semester.