Vi som bor i Norrland är människor med drömmar och ambitioner som vill leva ett gott liv där vi valt att arbeta, leva och bo.
Vi är inte lata människor som lever på bidrag, tjuvjagar, kör skoter och bränner spriten hemma, som är stereotypen av norrlänningar, men jag har en gnagande känsla att kanske inte alla förstår det.
I norra Sverige sker just nu stora investeringar inom den gröna industrin. Vi är världsledande inom framställning av grönt stål, något som väcker uppmärksamhet i hela världen.
Tyvärr ifrågasätts dessa investeringar av MUF (Moderata ungdomsförbundet), borgerliga ledarskribenter och vissa forskare, som bland annat Magnus Henreksson, professor i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning.
Hans kritik går ut på att satsningen är för riskfylld och kräver för mycket resurser i form av pengar och elström. Samtidigt menar han att effekterna för Norra Sverige är relativt små eftersom få människor förväntas vilja arbeta, leva och bo här. Personalförsörjningen skulle i stället ske via "fly in-fly out"- bemanning.
Jag kan liksom Magnus Henreksson konstatera att norra Sverige inte längre skulle ha något större elöverskott efter investeringarna.
Södra Sverige skulle inte längre skulle kunna få stora mängder av grön el från norra Sverige, vilket innebär att det måste byggas ut elproduktion även söderut, men tyvärr verkar inte alla inse att vi måste producera el i hela landet.
För mig är det någonstans här hela kritiken kokar ner till de fördomar som finns och som gör mig ytterst orolig med nuvarande regering. Ingen borgerlig regering har någonsin gjort en större industri- eller infrastruktursatsning i norra Sverige.
Under moderaten Fredrik Reinfeldts regering stoppades byggandet av Norrbotniabanan under åtta år.
Historiskt har Sverige haft modet att göra stora industrisatsningar i Norra Sverige. Bland annat anläggandet av vattenkraftverket i Porjus som var följden av en offensiv statlig politik, en satsning på industriell utveckling som skulle komma hela nationen till godo.
Porjus tillkom i första hand för att elektrifiera Riksgränsbanan över vilken malmen från Kiruna fördes till hamnen i Narvik. Men i satsningen fanns även en vision om vad kraftverket kunde innebära för Norrbottens industrialisering.
Min uppmaning är därför: Låt oss ännu en gång ha modet att göra stora industrisatsningar i norra Sverige, det kommer att löna sig, för hela Sverige.