Modernisering. Effektivisering. Omställning. Flexibilitet.
Vi känner igen orden. Ord som har olika betydelse och mening beroende på vilka intressen, värderingar och ideologi som ligger till grund.
För att bygga Sverige stort, framgångsrikt och med framtidstro behövs det stadiga fundament. Den svenska modellen – som innebär att arbetsmarknadens parter, facken och arbetsgivarna, tillsammans kommer överens om arbets- och anställningsvillkoren inom respektive bransch – är en av dessa.
Den skapar trygghet för arbetsgivare och anställda, skapar balans på arbetsmarknaden och förebygger ohälsa, kriminalitet och fattigdom. Den borgar för utveckling av vårt gemensamma och ett starkt samhällsbygge.
Titt och tätt angriper borgerliga partier den svenska modellen. Direkt och indirekt genom att försämra arbetarskyddet, minska skyddsombudens rättigheter och avpollettera Arbetslivsinstitutet, genom att vurma för minimilöner och försämra arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkring och pensionen. Genom att kalla försäkringstagare för ”bidragstagare” och ”bidragsberoende, lata och fuskare”. Genom att öka samhällsklyftorna, ställa människor mot varandra, istället för att bygga broar.
Vem minns inte högerekonomen Marian Radetzki, som i slutet av 1990-talet uttalade i en tv-intervju i Uppdrag granskning: ”För att komma tillrätta med arbetslösheten måste löneflexibiliteten öka dramatiskt. De som inte efterfrågas därför att de saknar kvalifikationer måste acceptera lägre, ibland väsentligt lägre löner om de vill ha jobb. Hungriga lejon jagar bäst”.
Han ansåg att ersättningen till arbetslösa borde sänkas till 5 000 kronor per månad. Något som Alliansen efter valet år 2006 tog fasta på och kraftigt försämrade a-kassan.
Att ha en arbetsmarknad som erbjuder usla arbetsvillkor och löner och som öppnar dörrar till arbetslivskriminalitet kommer aldrig att vara framgångsrikt.
Trygga anställningsvillkor, en god arbetsmiljö, bra löner, hållbara arbetstider och möjlighet till omställning för att kunna vidareutbilda sig inom yrket och att byta yrke, trygga övergångar mellan arbete och vid sjukdom för den enskilde är rätta vägen att gå.
Varje dag måste arbetarrörelsen försvara och stärka den svenska modellen och fackföreningsrörelsen skydda sina värn.
För rätten till en trygg och offentligt gemensamt ägd välfärd, arbetarskydd, medbestämmande, föreningsfrihet, sociala försäkringar och pensioner och dess innehåll, beror på vem som styr.