Allt tyder på den regering som Ulf Kristersson nu leder är den sämsta i modern tid.
Efter den nyligen framlagda höstbudgeten har kritiken haglat, inte bara från de väntade hållen, utan även från Svenskt Näringsliv, näringslivets tankesmedja Timbro, en lång rad arbetsgivarorganisationer och faktiskt även från de egna leden.
Både Moderaternas förre partiledaren Ulf Adelsohn, förre partisekreteraren Kent Persson, oppositionsrådet i Stockholms län Irene Svenonius och Moderata ungdomsförbundet har kritiserat sin egen regering och statsminister Ulf Kristersson.
Utöver det sågas budgeten av LO och TCO, den samlade oppositionen, miljörörelsen och en lång rad andra organisationer.
Det verkar också som att svenska folket fått nog. I den årliga undersökningen Förtroendebarometern rasar förtroendet för regeringen, det är vanligt att förtroendet går ned efter ett val men inte i den här omfattningen.
Regeringen förlorar 16 procent, det största ras som nånsin uppmätts, samtidigt som närmare 50 procent av befolkningen tycker att utvecklingen i Sverige är på fel väg.
Något som borde hålla Kristersson sömnlös på nätterna och ge Åkesson en funderare på regeringssamarbetet är att det är Sverigedemokraternas väljare som har störst andel som anser att utvecklingen i Sverige går åt fel håll, hela 68 procent.
Trots SD:s inflytande i regeringssamarbetet är alltså deras väljare mest kritiska till regeringens politik.
Kanske är det så enkelt att alla ledsnat på lögnerna som präglade nuvarande regeringspartier när de var i opposition. Lögner som tog sig uttryck i vidlyftiga löften om sänkta drivmedelspriser på mellan 5-10 kr som blev 14 öre vid pump.
Eller varför inte kärnkraften som skulle byggas omedelbart och vindkraftparkerna som skulle stoppas. Av det har det blivit noll och intet.
Det kan förstås vara så enkelt att svenska folket inte vill ha angiverilagar? Eller inte vill ha en regering som kapar budgeten till klimatomställningen och ser till att vi missar klimatmålen?
Kanske beror det på att den saknar verklighetsförankring? Mer än hälften av ministrarna har nämligen aldrig satt sin fot på den vanliga arbetsmarknaden utan har levt på skattefinansierade politiska uppdrag eller som PR-konsulter i någon av näringslivets tankesmedjor.
Ulf Kristersson är själv en av dem som aldrig haft ett riktigt arbete.
Hans regering lär med säkerhet gå till historien som den sämsta vi haft.