Vi hade många citatböcker hemma när jag var liten och jag var en bokslukare av rang. Den kombinationen gjorde att jag blev väldigt intresserad av ordspråk och aforismer. 

Vissa fastnade bättre än andra och vissa fångade jag bara andemeningen av, som denna: ”En kvinna måste jobba dubbelt så hårt som en man för att komma lika långt som han. Som tur är, är det inte så svårt.” 

Idag fylls en stor del av min tid av frågor som rör socialförsäkringar, däribland sjukförsäkringen. Den är en tydlig partipolitisk symbol och visar som få andra frågor på hur de politiska partierna ser på människor. En tacksam fråga att debattera som socialdemokrat men också oerhört frustrerande när viljan att se till att alla som är sjuka ska få pengar och trygghet tills de blir friska är större än möjligheterna att faktiskt få igenom det i en riksdag som är kraftigt högertyngd.

Speciellt frustrerande är det när jag ser vilka som framför allt nekas ersättning. Det är de här dubbelt så hårt arbetande människorna. De som förväntas jobba lite mer än ändra för att uppnå lika mycket. De som förväntas jobba gratis hemma och nästan gratis på jobbet. De som slutar få lön för mödan en bra bit innan arbetstiden är slut. Starka människor som till slut bryts på mitten när de härdats för länge.

Vittnesmålen från de dubbelarbetande som blir ifrågasatta av såväl myndighet som resten av samhället är bedrövliga. Misstron mot att de alls skulle vara sjuka, att de bara måste rycka upp sig, att de bara borde kämpa lite till. 

Det är inte första gången i historien som kvinnor behandlas så här. Paralleller till en tid när ordet ”hysteri” inte sällan användes för att beskriva kvinnors hälsotillstånd, oavsett bakomliggande orsaker, är lätta att dra. 

Förutom att halva mänskligheten förväntas jobba dubbelt så mycket som den andra – med hälften så mycket makt och mycket mindre lön – möts den av skepsis när den extra arbetsbördan tar ut sin rätt. 

Ibland undrar jag hur det skulle vara om också tjejer fick göra ”killräckligt”. Om det var okej att en kvinna som tar en plats som tidigare varit till för män, inte var bättre utan bara precis lika bra? Om det inte krävdes en överprestation utan bara en prestation? Om en kvinna fick jobba precis lika hårt som en man och då också skulle komma exakt lika långt som honom.

Hur skulle då Försäkringskassans statistik se ut för utmattning-och trötthetssyndrom? 

Det är riktningen vi måste ta för såväl Sveriges skull som för alla flickor och kvinnors skull!