Hur kommer det sig att en född Göteborgare jublar när Luleå Hockey gör 4-1 i matcher mot Frölunda, en sörlänning utan egentligt hockeyintresse som plötsligt både har Luleå Hockeytröja och halsduk (även om halsduken lånas ut till sambon på matcherna)? Att det ämne som just nu engagerar mig mest i fikarummet är hur det har gått eller kommer att gå för Luleå Hockey?
Jag har den senaste tiden lärt mig spelares namn, hockeyregler och varit mer i Coop Arena det senaste året än vad jag har hälsat på mina föräldrar – må så vara att dom bor 90 mil härifrån men ändå.
Jag försöker sätta fingret på varför detta engagerar mig så mycket och just nu. Är det så att jag är en medgångssupporter utan dess like? Eller är det för att jag har färgats av denna stads längtan efter ett SM-guld som rycker med, inte bara hockeyintresserade, utan även mig som lite av slentrian hejat på det lag där jag bor.
Att nu få se stadens hockeylag spela slutspel med en massa förväntningar är en skön paus i vardagen, i allt som händer i världen och när det just där och då bara finns det som händer i matchen. En paus från alla notifikationer från appar, meddelande och telefonsamtal.
Hockeyn flyttar just nu fokus från allt annat än just hockey, sökorden för nyhetsbevakningarna är uppdaterade för slutspel 2022, nyheterna är utbytta mot för- och eftersnack i hockeystudion och hockeyanalyserna.
Det är något med känslan av en hel stads vilja att föra fram sitt lag, en önskan som varit så länge men det visar också en kämparanda och ett stretande som jag tycker kännetecknar Norrbotten och Luleå.
Som Kitoks text: ”Här uppe vet vi hur vindarna kan vända. Vi skulle aldrig svika våra ideal. Det känns i hjärtat att vad som helst kan hända. Vi kämpar emot, man lär sig att bita ihop. För Luleå, för Luleå.” Där staden stannar upp innan en match, gångare, cyklister och bilar som går åt ett och samma håll – Coop Arena. Inte ens den ointresserade kan missa en matchdag i Luleå.
Det är något med Norrbotten och stoltheten att vara norrbottning vilket jag som immigrant från södra Sverige helt och fullt har anammat och är stolt över! Det är nog därför jag har en så stark anknytning till hockey-yran, jag tycker att det finns något fint i stoltheten, en överlag positiv känsla och kärleken till sin ort ur ett fint perspektiv som jag inte är van vid.
Så snälla låt mig bara få leva i den här bubblan ett tag till och låt oss få se Luleå ta ännu ett SM-guld den här säsongen, speciellt efter tjejernas tidigare fantastiska insats!