Det är en tunn lina att balansera på, att förklara men inte försvara utgången av årets riksdagsval. Bor man i glesbygd tränger sig behovet av att försöka förstå på, även om vi alla ska leva med resultatet, i slott såväl som koja.
Tuffa tider väntar, vargavinter sägs det. Men vi har varit med förr. I vårt kollektiva minne finns erfarenhet och kunskap om hur man håller ihop, där alla räknas. Nostalgi? Alls inte. Vi kan kalla det samhällsbyggarkompetens.
När infrastrukturminister Tomas Eneroth strax före valet besökte länet och lät meddela att avregleringen av bilbesiktningen nog inte var en så god idé, tänkte jag ”äntligen!”. Att offentligägda utryckningsfordon riskerar körförbud på grund av 15 mil för en besiktning var feltänkt från början.
På område efter område kan vi se resultatet av avreglerade marknader: alla räknas inte, vi som valt att bo bortom städer och kust är mindre värda. Överdrivet? Jag törs lova att det är den känsla som sprids när samhällsviktiga funktioner inte längre är en självklar del av vardagen.
Att klippa koppartråd utan att garantera möjligheten att ringa telefonsamtal såväl inom- som utomhus, är ett annat exempel. Snälla nån, vi skriver hösten 2022 och i vår älvdal finns fortfarande bebodda byar med kompakt mobilskugga. Marknaden är inte intresserad.
Logiskt, här finns inte några pengar att tjäna. När lördagstidningen kommer till brevlådan på tisdag ökar utanförskapet. Och så dieselpriset ovanpå det.
Ur det här perspektivet ter sig läget som frispark för ett parti som serverar enkla svart-vita sanningar om sakernas tillstånd. Inte för att folk på landsbygden är korkade, även om enskilda undantag finns här som där. Nej, det handlar om att identifiera och kommunicera problembilden.
Många av oss har en skön ledighet i bagaget när höstlöven börjar dansa. Men det gäng som återstartar den av kommunen nedlagda Vitåskolan har jobbat häcken av sig. Ideellt. Det är skillnad på livsvillkor och vad man de facto kan förvänta sig av fungerande samhällsservice.
Jag känner stor ödmjukhet inför all den fritid dessa människor försakat för att kunna välkomna barnen i augusti. Men också oro för eftersmaken.
Det finns samhällsbyggarkompetens att ta tillvara som inkluderar alla. Vi lever i en mer komplex värld än på Per-Albins tid men klyftorna fanns även då: stad-land, fattig-rik, eliten och folket.
Avslutningsvis ett teatertips! Ta er till Överkalix, Harads eller Jokkmokk i början av oktober och ta del av ”Glesbygdsupproret”. Riksteatern på turné – hela Sveriges scen.