Jag tycker det är svårt i denna stund att kunna förutse hur vi och Norrbotten kommer att påverkas av denna pandemi, covid-19. Men vi kommer med största sannolikhet att ompröva en hel del som vi tagit som självklart.

När det blir kris så prövas många av våra vanor, hur vi förhåller oss till sådant som vi tar som självklart men det gör också att vi i större utsträckning ser varandra. Solidariteten ökar och vi är beredda att ställa upp och hjälpa varandra, en kris tar fram det goda inom oss.

Men det blir också tydligt att vi nu ser konsekvenserna av många marknadsexperiment och förändringar som är gjorda men som inte är optimala. 

Jag tänker på utförsäljningen av apoteken där ingen längre har ansvar för lagerhållningen av livsviktiga mediciner. På lagren av sjukvårdsmaterial och utrusning som nu mer ska finnas på våra vägar. På att det i stort sett inte finns krislager eller beredskap för vissa viktiga funktioner eller livsmedel. 

Självförsörjningsgraden av livsmedel visar tydligt på vår sårbarhet och här får vi nog anledning att ompröva våra tidigare vägval.

Men det som oroar mig än mer är hur vi som individer och grupper kommer att hantera de begränsningar som blir då vi ska minimera våra sociala kontakter och de tankar vi får då vi följer utvecklingen av pandemin och dess konsekvenser på liv och hälsa. 

Vi behöver vara uppmärksamma på en ökad psykisk ohälsa på grund av ökad arbetslöshet, att många tvingas leva isolerat och kanske grusade framtidsdrömmar.

Jag blir mycket imponerad av sjukvårdens förmåga att ställa om vården för att kunna ta hand om människor som behöver intensivvård. Där sjukvården resursoptimerar och ställer om med stora konsekvenser för sjukvårdens medarbetare. Mycket ställs i vänteläge eller hanteras på nya och innovativa sätt. 

Här kommer det finnas möjlighet att ta lärdom och se vad vi kan ta med då denna pandemi är över av alla innovativa arbetssätt för att möta norrbottningarnas framtida behov. Något vi med tydlighet måste prioritera framöver är det förebyggande och strategiska arbetet för ökad insikt om folkhälsofrågorna.

Angeläget just nu är att vi fortsätter vara försiktiga med kontakten med personer som befinner sig i riskgrupper. Men att vi för den skull inte glömmer bort att hålla kontakt för att se hur människor i vår närhet mår och fråga om vi kan hjälpa till med något. 

Det är tillsammans vi bygger framtiden.