Coronakrisen visar hur viktigt det är att vi tar hand om varandra. Att vi bygger ett samhälle som håller ihop.

Smittan drabbar oss på olika sätt. Många blir sjuka, och många oroar sig för nära och käras hälsa. Mina tankar är med dem som förlorat en anhörig eller vän.

Vi tvingas till fysisk distans, så att sjukdomen inte sprids snabbare än att sjukvården hinner hjälpa alla som behöver. I spåren av den fysiska distanseringen stannar samhället av. Många branscher drabbas hårt – som handeln, hotell- och restaurangnäringen och industrin. Människor riskerar att förlora jobbet och sin försörjning.

Facket spelar en enormt viktig roll för medlemmarna i denna oväntade kris. Våra enskilt viktigaste uppgifter just nu är att rädda jobb och att mildra effekten för de som mister sitt jobb.

Runtom i landet tecknar facken korttidsavtal, så att löntagare kan gå ner i arbetstid och behålla en stor del av lönen istället för att förlora jobbet. A-kassorna tar hand om människor som trots det blir varslade och arbetslösa, och behöver stöd att klara sin försörjning.

Mitt i denna kris är jag glad att den svenska välfärden ser ut att klara trycket. Att vi har valt politiker som förstår att sätta in krisåtgärder som räddar både liv och jobb.

Antalet intensivvårdsplatser byggs ut i en rasande takt. Systemet för korttidspermittering och förstärkningen av a-kassan kom snabbt på plats.

Just nu visar det svenska samhällsbygget vad det är till för. Att vi ska klara kriser tillsammans, och att vi tar hand om varandra. Inte genom godtycklig välgörenhet, utan genom generell välfärd.

Vårt ansvar för varandra stannar så klart inte vid fackliga eller politiska insatser. Lika viktigt är hur vi agerar som medmänniskor i krisen.

Jag är full av beundran inför vård- och omsorgspersonalens stora insatser för sjuka och äldre. Alla från lokalvårdare och undersköterskor till sjuksköterskor och läkare gör nu sitt livs insats, för att rädda liv.

Jag är även imponerad av alla frivilliginsatser som görs. Permitterad personal från industrin tillverkar visir och handsprit till vården och omsorgen. Civilsamhället organiserar mat- och medicininköp till äldre. Människor ser till sina grannar, så att de inte lämnas ensamma. 

Hjältarna är många. Just nu behövs allas våra insatser!

Det kommer inte alltid att vara så här. Smittan kommer att klinga av. Hjulen kommer att börja snurra igen. 

Då kommer vi att veta att vi klarade den här krisen tillsammans. För att vi har byggt samhället på människors gemensamma ansvar för varandra.