Knappt en vecka har gått sedan Polarbageriet i Älvsbyn brandhärjades och allt brann ner till grunden. Av 141 år av norrbottniskt företagande i fem generationer finns bara aska, sot och förödelse kvar. Om man utgår från byggnader och produktion vill säga.
För som tur är sitter inte det unika och framgångsrika för en av landets största brödproducenter främst i fabriksväggarna. Utan i recepten, i kunskapen hos alla anställda som utgör Polarbröd och i företagsledningens drivkraft i att bidra till ett hållbart samhälle. Det kommer vara helt avgörande nu.
Igår eftermiddag var jag själv tillsammans med statsministern och arbetsmarknadsministern på plats för att träffa företagsledningen, facken och kommunen.
Där i min egen hembygd där jag vuxit upp, där alla känner alla och många jobbar på Polar blir allt så påtagligt. Hur branden slukade en del av tryggheten, vardagen och tillvaron för nästan 300 människor.
Över en natt gick arbetstillfällen motsvarande 32 000 i Stockholms stad upp i rök. Även om det viktiga beskedet om återuppbyggnad levererades innan lågorna ens hunnit slockna kommer vägen att vara både lång och tuff. Inte minst för många av de anställda.
Vad gör den som förlorar jobbet över en natt? Oavsett om det är av eldens lågor som på Polarbröd eller som så många andra i vårt samhälle just nu, till följd av samhällseffekterna mitt i Coronapandemin?
Båda sakerna visar hur sårbart vårt samhälle är, hur vi alla snabbt kan drabbas och hur viktigt det är med fungerande trygghetssystem.
Gemensamma trygghetssystem i form av a-kassa och sjukförsäkring som ger en ekonomisk trygghet när livet plötsligt förändras.
Den som blir arbetslös vill inget annat än att ha ett arbete, den som blir sjuk önskar inget annat än att bli frisk igen. Det är min övertygelse som socialdemokrat och människa. Att vi alla vill finnas i ett sammanhang, göra rätt för oss och kunna känna frihet, trygghet och framtidstro.
Polarbröd kommer att återuppbyggas och Corona kommer vi att ta oss igenom. Men en sak kan vi vara helt säker på, nya utmaningar kommer vi alla att möta.
Varken arbetslöshet eller sjukdom vill jag ska leda till att människor tvingas lämna hus och hem eller ständigt leva i oro hur man ska kunna betala sina räkningar. Jag tror inte hungriga vargar jagar bäst eller att försämrade ersättningsnivåer i a-kassan bidrar till något bra. Istället skapar det ett otryggare samhälle, en mer stelbent arbetsmarknad och ett mer ojämlikt Sverige.
Frihet för mig är att också kunna känna trygghet när livet snabbt förändras.