Barns rätt är ingen självklarhet

Sara Avander är jämställdhetssamordnare vid Länsstyrelsen i Norrbotten.

Sara Avander är jämställdhetssamordnare vid Länsstyrelsen i Norrbotten.

Sara Avander är jämställdhetssamordnare vid Länsstyrelsen i Norrbotten.

Foto: NSD Arkiv

Gästkrönika2020-09-16 06:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att barnkonventionen numera är lag är troligen och förhoppnings något som inte undgått någon. Barnkonventionen består av bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn, alla barn. Det betyder att alla barn har rättigheter och att inget barn får diskrimineras. 

Det här må låta som självklarheter men det är precis vad det inte är, tyvärr.

Jag har jobbat med att motverka våld under många år och har alltid gjort det utifrån ett rättighetsperspektiv. Ett liv fritt från våld är en mänsklig rättighet och inget annat. I de fall där barn utsätts för kontroll, våld eller andra övergrepp är det brott mot många av konventionens artiklar.

Jag hör om barn som utreds av socialtjänsten och inte får mer än ett halvtimmes samtal med utredaren innan denne gör sina slutsatser om barnet. Jag hör om barn som själva får informera sina föräldrar om saker som är skolpersonals eller vårdpersonals uppgift att framföra. Jag hör om barn som berättar om utsatthet och inte tas på allvar. 

De här barnen har något gemensamt, de har inte svenska som sitt modersmål. De har föräldrar som har tolkbehov. De behandlas inte som sina jämnåriga som är födda och uppvuxna i Sverige. Det finns absolut inga ursäkter för det här.

Barn ska aldrig behöva bära ett vuxenansvar genom att förmedla information mellan vuxna och finns språkförbistringar så används tolk, inte barnen. 

Barn som berättar om utsatthet som kan handla om att de utsätts för våld eller kontrolleras av syskon eller andra närstående ska aldrig mötas av vuxna som konstaterar att det är en del av barnens kultur. För det spelar ingen roll vilken kultur eller vilket land man kommer från, alla barns rättigheter ska tillgodoses. Och igen, det låter som något självklart men i praktiken är det inte så.

Många har kämpat för att barnkonventionen ska bli lag. Vi är många som välkomnade beslutet när det blev så. Men jag kan inte låta bli att tänka att det nog tar lång tid innan vi ser resultat av detta. 

Jag kan inte heller låta bli att känna oro över hur barn utsatta för hedersrelaterat våld kommer påverkas av denna lag. Artikel 19 säger att barn ska skyddas mot våld. Artikel 24 säger att traditionella sedvänjor som kan skada barnet ska avskaffas. 

Låt oss återkomma till de vuxna som bemöter barns utsatthet genom att konstatera att det är en del av barnens kultur. Min slutsats är att det kommer krävas både ökad kompetens och en dos mod innan vi ser verkliga resultat av att barnkonventionen är lag.