För bara några veckor sedan var det sportlov och nu närmar vi oss nästa lov med stormsteg: Påsklovet.
För vissa barn är lov någonting man ser framåt, en tid där man umgås med familjen, en tid fylld med aktiviteter, allt ifrån utlandsresor till skidsemester i fjällen.
För vissa andra barn är loven däremot någonting man bävar sig inför. En tid där man måste befinna sig i ett hem man kanske inte trivs i. En tid då man räknar ner dagarna tills skolan ska börja igen så man får äta sig mätt.
Alla föräldrar har inte heller tid och råd att hitta på massa lovaktiviteter, vilket i sig inte är vare sig konstigt eller fel.
Det som blir konstigt är när barnen kommer tillbaka från loven till skolan så förväntas de att berätta lite om sitt lov.
Det skiljer sig förstås från skola till skola, från lärare till lärare men de flesta jag har pratat med kommer ihåg dessa stunder efter loven.
Antingen satt man i en ring och gick varvet runt där man fick berätta vad man hade gjort under lovet, eller så fick man skriva eller rita om sitt lov.
Dessa uppgifter är säkerligen roliga för de barn som kan berätta om en härlig skidsemester till fjällen eller resan till mor- och farföräldrarna under lovet. Medan för andra barn ger dessa uppgifter en klump i magen. För hur kul är det att berätta att man inte gjort någonting speciellt under lovet?
Hur kul är det att berätta om att det enda man gjort är att räkna ner dagarna tills man slipper vara hemma?
Med denna text vill jag inte skuldbelägga alla de föräldrar som inte har tid och råd att hitta på massa lovaktiviteter. Några av mina bästa sommarminnen var när jag själv fick spendera tid på fritids.
Problemet med dessa uppgifter är att det blir indirekt en förväntan att alla barn ska ha aktiviteter att göra med familjen på loven, oavsett om det är menat eller inte. Dessa uppgifter tydliggör klasskillnaderna mellan barnen i klassen, vilka som har familjer som har och vilka som inte har råd.
Dessa uppgifter tydliggör även vilka föräldrar som har tid att spendera loven med sina barn. Som barn märker man av dessa skillnader mycket tydligare än vad man som vuxen kanske tror.
Om du som läser denna text jobbar i skolans värld vet jag att du kämpar varje dag för att barn ska få en bra utbildning. Du är en av dem vardagshjältarna som jag har stor respekt för.
Jag vet att du inte gör dessa uppgifter av illvilja och därför hoppas jag du tar till dig min text; för att ett eller flera barn ska slippa ha ont i magen efter lovet.