Arbetslösheten börjar få utrymme i debatten och det sker inte en dag för sent. För även om fler företag nu ser ljus i tunneln och arbetslösheten minskar i takt med att vaccin mot covid-19 rullas ut, så finns det orosmoln som bekymrar.
Jag tänker förstås på långtidsarbetslösheten som på kort tid har ökat till rekordnivåer, från en nivå som var oacceptabelt hög redan före pandemin.
187 000 personer har varit inskrivna hos Arbetsförmedlingen mer än 12 månader. Gruppen kommer sannolikt att öka kraftigt den närmaste tiden eftersom närmare 100 000 är inskrivna 6–12 månader.
Långvarig arbetslöshet har flera negativa konsekvenser för individer och samhället. Förutom sämre ekonomi, förlorade rutiner och kontaktytor och påfrestningen av att leva med ovisshet samt därigenom psykisk ohälsa, kan långtidsarbetslöshet föra med sig socialt utanförskap, ökade klyftor och i vissa fall missbruk och kriminalitet. De som står långt bak i arbetslöshetskön knuffas ännu längre bort när nya grupper förlorar jobben.
Från tidigare kriser vet vi att många slås ut från arbetsmarknaden och aldrig riktigt lyckas få fotfäste igen.
Långtidsarbetslösheten måste bekämpas med historisk kraft.
Den S-ledda regeringen har lyckats förhandla fram kloka åtgärder gentemot stödpartierna. Korttidspermitteringarna har exempelvis räddat tiotusentals jobb och företag, en tanke som helt saknades när Reinfeldt-regeringen försökte tackla finanskrisen 2008-09.
Under dessa år valde alliansen att skära på a-kassan, medan nuvarande regering snabbt insåg att en generös a-kassa fungerar som en automatisk stabilisator och upprätthåller köpkraft i kris, varför man genomförde förstärkningar. Utan åtgärderna hade arbetslösheten troligen varit dubbelt så hög.
Men trots detta är arbetsmarknadspolitiken underfinansierad. M-KD-budgetens feltajmade nedskärningar 2019 gjorde att Arbetsförmedlingen stod illa rustad för att hantera krisen. Även regeringen har misskött politikområdet, inte minst då man gett C alldeles för mycket utrymme att experimentera med sina privatiseringsfantasier.
Vårbudgetens tillskott med en halv miljard för extratjänster och matchning är löjeväckande när Arbetsförmedlingen på grund av sin svaga beslutskapacitet lämnar tillbaka sex miljarder avsedda för arbetsmarknadsinsatser för 2020. Och kapaciteten kommer inte bli bättre efter nedskärningarna som planeras 2022-23.
I tider som dessa behöver man storsatsa på utbildning och andra arbetsmarknadsinsatser.
Det är dags att inse att arbetsmarknadspolitiken är vaccinet mot massarbetslöshet.