Att försöka peka vägen framåt när vi är mitt i en tidigare inte skådad kris är svårt. Men man måste försöka.
Coronakrisen är såväl ekonomisk som medicinsk. Men än så länge har vi lyckats undvika en politisk kris, åtminstone i Sverige.
Flera goda initiativ från regeringen har lindrat följdverkningarna och många får behålla jobbet. Det gör skillnad vilka som styr. Jag är tacksam för att det inte är de brunblå som styr landet nu, eller en svag regering med hoppande majoriteter.
Redan nu pågår debatten om historieskrivningen. Högern är oroliga att förbättringarna av skyddsnätet via bland annat reformerat karensavdrag och förbättrade villkor i a-kassan ska bli permanenta.
Högerns förståelse sträcker sig inte särskilt långt. Tankesmedjor och bekymrade ungdomsförbund ger sig ut i striden mot trygga villkor för arbetare. Ränderna går aldrig ur.
Ett samhälles beredskap bygger på att människor känner trygghet och att de offentliga institutionerna är redo. Arbetets organisering med otrygga anställningar har förvärrat krisen och tack vare förstärkning av trygghetssystemen har efterverkningarna kunnat mildras. Bäst vore naturligtvis om det inte krävts en kris för att förstå det.
Varför ska karensavdraget åter införas när coronasmittan är över? Är det bättre att arbetare går till jobbet med andra sjukdomar i väntan på nästa farliga virus? Naturligtvis inte. Karensavdraget är ojämlikt och orättvist. men också ett hot mot folkhälsan. Det verkar fler ha insett nu.
Och a-kassan. Vem tjänar på att tiotusentals arbetare kastas ut i famnen på kommunernas försörjningsstöd när ekonomin rasar?
Som verksam i fackföreningsrörelse blir det alltid tydligt i kriser. Det är arbetarna som tar den stora smällen. Inte bara ekonomiskt, utan också att de utsätts för störst risker. Det har blivit tydligt i vård och omsorg. Men det gäller i fler branscher. En Handelsmedlem kan en stressig dag möta 1 000 personer. Ofta helt utan skydd.
Bara 40 procent av våra medlemmar i butiker känner sig trygga med de åtgärder arbetsgivaren tagit för att begränsa smittspridning. Om inte arbetsgivarna tar sitt ansvar får vi bli tuffare med skyddsstopp på utsatta butiker. Det är i förlängningen människors liv arbetsgivarna spelar med.
Coronakrisen lär oss mycket om samhället. Styrkor och svagheter. Den lär oss att arbetarklassen håller detta samhälle uppe. Den lär oss om betydelsen av trygghet och solidaritet. Den lär oss att ökad jämlikhet och ett samhälle där vi håller ihop är livsavgörande.