Jan Guillou har skrivit om magiska 1968 för 50 år sedan.
Jag var socialdemokratisk student i Uppsala då, en tid med i FNL-grupperna, som jag lämnade när deras kritik mera vändes mot svenska S-regeringen än mot USA:s krig i Vietnam. Massmobilisering skedde till demonstrationer och opinionsyttringar.
USA:s krig, som fem presidenter ljög om, gav upphov till studentuppror på många håll i världen, särskilt tillspetsade i Frankrike. Kårhusockupationen i Stockholm riktade krav mot föreslagna bundna studiegångar och för demokratisering av undervisningen. Rådande normer ifrågasattes och omprövades.
Studentrevolten radikaliserade samhällsdebatten och påverkade socialdemokratin och fackföreningsrörelsen.
Jämlikheten sattes i fokus, demokratin skulle utsträckas till näringslivet och ekonomiska sfären och arbetet stärkas på bekostnad av kapitalet. Arbetets andel av produktionsresultatet ökade, som åter minskat på senare tid. Politiken vreds åt vänster.
Kraven på revolution klingade i stort sett ohörda. Sekteristiska överdrifter förekom som rebellrörelsen i Uppsala, vilken Torbjörn Säfve skildrat i en bok. Reformismen stod på stabil grund i Sverige.
”Dagen efter revolutionen måste även revolutionären bli reformist”, hävdade Olof Palme med framgång. I valet i september fick socialdemokraterna drygt 50 procent av rösterna. Vpk föll tillbaka till tre procent på grund av Warszawapaktens invasion i Tjeckoslovakien.
Studentvänstern misslyckades att få med arbetarna i sin kamp. Det blev tydligt 1969, då gruvstrejken bröt ut. Gruvarbetarna ställde sig kallsinniga till hjälp från revolutionära studenter, vars företrädare i många fall sökte sig till Norrbotten som läkare, lärare, tandläkare, journalister med flera yrken.
”1968” aktiverade socialdemokratins agenda fram till förlustvalet 1976 med jämlikhets- och jämställdhetsreformer, nya insatser inom utbildning, social-, kultur-, närings- och regionalpolitik, en offensivare utrikespolitik, ”arbetslivets sociala förnyelse” – som nu attackeras med förslag om att skrota LAS och öka otryggheten – samt demokratisk fördjupning. Arbetslösheten hölls låg.
Mycket av ”1968” har reviderats genom globaliseringen, avregleringar, privatiseringar, besparingar, avtagande reformiver och maktförskjutning till marknadens fördel. Förutsättningarna har ändrats, och nya frågor tillkommit.
”Riv inte i våra reformer!”, agiterade Olof Palme. Idag förs en försvarskamp för solidariska värderingar som ”1968” inplanterade.