Hur skyddar man sig mot hånen, hatet och hoten?
Frågan fick jag av en politiker som är ny på sitt uppdrag sen valet. En person som valt att lägga sitt vanliga liv åt sidan under fyra år för att ta ansvar för vårt samhälle och vår demokrati, och nu fått känna hur otroligt utsatt man kan vara som politiker.
Idag lever jag själv i en politisk vardag där jag till stor del slipper hot och hat.
Men hatet var en del av vardagen en period som skolpolitiker, när vi valde att lägga ner skolor. Människor som pratade om mig när jag gick förbi på stan. Några som kom fram och spottade på mig. Folk som mailade eller skrev i sociala medier att jag inte borde få ha uppdrag, inte få leva i den här staden, inte borde ha barn. Bekanta som slutade hälsa på mig.
Jag levde med hjärtklappning varje gång jag öppnade mailkorgen och med en obehagskänsla när jag öppnade tidningarna. Jag minns rädslan jag kände när människor stoppade mig på gatan, eller i affären. För att orka, för att överleva var det bara att stänga ner och sluta mig så hatet inte skulle komma under skinnet på mig.
Jag förstod först efteråt hur nära det var att jag kraschade som människa där och då.
Mina ärr från den tiden finns kvar. De gör vanligtvis inte ont, men ärr kräver inte så mycket för att rivas upp igen.
Jag får fortfarande hjärtklappning av mail med en otrevlig ton. När de politiska debatterna handlar om person istället för åsikter stänger jag av. När politiker hånar och hetsar mot varandra blir jag rädd så det vänder sig i magen på mig. Raljanta kommentarer om politiker i sociala medier får obehaget att komma tillbaka.
Oavsett om jag vill eller inte så är jag en annan sorts politiker idag än jag var innan. Till vissa delar en bättre, till andra en sämre. Jag gör mitt yttersta för att bemöta alla politiska förslag seriöst och med respekt, även om jag inte håller med i sak.
Jag vill ha en bra relation med alla politiska kollegor, oavsett parti, där vi pratar med varandra och inte om varandra. Jag överväger noga innan jag tar impopulära beslut. Jag undviker att uttala mig och skriva om kontroversiella frågor, för att inte bli en måltavla för hat och hot.
Kommentarsfält eller debattgrupper i sociala medier undviker jag definitivt att läsa. Det är mina sätt att skydda mig själv, att hålla mina ärr borta från att rivas upp.
Jag blir så otroligt ledsen när jag möter nya politiker som nu möter hatet. Som nu skaffar sig sina strategier för att orka.
Hur ska vi kunna ha ett demokratiskt samhälle om priset för att vara politiker är så högt?