Det har inte varit goda dagar för de som vill ha marknadslösningar inom svensk välfärd. Ekonomiskt är det förstås inga problem. Vinsterna ligger kvar på höga nivåer. Miljarder av de svenska skattebetalarnas pengar hamnar fortfarande i ägarnas fickor.
Men kvalitén? Med den verkar det vara sämre ju högre vinstkraven är.
En forskningsstudie vid Göteborgs universitet har granskat äldreboenden som inte drivs kommunalt. Resultaten visar att de som drivs utan vinstsyfte håller högst kvalité. Det gäller till exempel stiftelser eller ideella föreningar, där den vinst som uppstår återinvesteras i verksamheten.
Enligt statsvetaren Rasmus Broms, som varit med och gjort studien, är personaltätheten större där, de har den mest utbildade personalen och flest nöjda brukare.
Lägst kvalité har de vårdföretag som driva av börsnoterade bolag och riskkapitalbolag.
Studien är intressant för att den motsäger alla de som i dag hävdar, och ända sedan 90-talet har hävdat, att privata vinstmotiv per definition leder till högre effektivitet och bättre kvalité.
Så är det ju inte. Det får vi gång på gång bevisat för oss.
Skolan är det andra exemplet från de senaste dagarna. Enligt en undersökning från UKÄ och Skolverket presterar elever från friskolor i snitt 6,4 procent sämre än elever från kommunala skolor när de börjar på universitetet. Trots att deras betyg på gymnasiet varit desamma.
Sämst presterar elever som gått i skolor som drivs av aktiebolag. De som gått på idéburna skolor hamnar någonstans mittemellan, men sämre än eleverna från kommunala skolor.
Det kanske inte var vad föräldrarna till dessa elever tänkte sig när de läste de snygga marknadsföringsmaterialen från friskolorna och valde att placera sina barn där.
Under de senaste 15-20 åren har det regelbundet kommit sådana här rapporter. Ändå har det varit omöjligt att göra om vårt marknadssystem.
Det pågår några marginella försök inom skolan, men inget som kommer ändra något i grunden. Av den enkla anledningen att vi har en borgerlighet i det här landet som är lika övertygade om marknadssystemets förträfflighet som en gång de sovjetiska kommissarierna var övertygade om planekonomin. Även där gjorde förändringar på marginalen, men systemet som sådant var ju perfekt, så varför ändra det?
Kanske är det ändå dags att någon lyfter frågan: Hur länge ska experimentet tillåtas pågå?