För några år sedan dök det upp ett märkligt förslag om att alla EU-länder skulle placera ut skyddsvakter runt sina skogar.
Nej, det fick naturligtvis inget vidare stöd. Men att det alls kunde dyka upp säger en hel del om olikheterna mellan EU:s medlemsländer.
I norr lever vi vi ju mer eller mindre både på och i skogen. Flyger man över Sverige är det inte mycket yta som saknar skog. Medan man i andra delar av EU har ont om skog och väldigt ont om skogsindustri; tänk Grekland och tänk Sverige eller Finland. Skillnaderna är enorma.
Få kan kan ens föreställa mig hur många skogvaktare vi skulle behöva för att hålla koll på dessa ytor.
För några dagar sedan var det dags igen. EU-parlamentet röstade om ett förslag som bland annat skulle ha riskerat Sunpine i Piteå – därför att det producerar diesel av tallolja. Miljöhänsyn ställdes mot miljöhänsyn.
Ett EU-beslut, som skulle ha förhindrat användning av viss skogsråvara (som stubbar och tallolja) för energiproduktion, hade varit problematiskt.
En majoritet av EU-parlamentarikerna röstade dock nej. Förslaget föll. Vi svenskar, finländare med flera kunde andas ut.
Alltså: Miljövänligare drivmedel via bl a tallolja hindras inte av EUs miljölagstiftning.
Så där är det rätt ofta när vi ska fatta beslut i EU-sammanhang. Vi har samma mål. Men startpunkterna är helt olika. Det är därför det är så svårt att komma fram till beslut. Det är därför det tar sådan tid.
Olikheterna mellan 28 medlemsländer – eller 27 när/om britterna lämnar – är ingen liten sak. Men med tuff argumentation och hög aktivitet kan man fortfarande komma en bra bit.'