Jag är en passionerad Sverigevän. Sitter just nu på ett tåg som tar mig genom barrskogar, björkdungar, städer, höjder, sankmarker, förbi stora sjöar och koloniträdgårdsområden. Här är jag hemma.
När jag är i EU-parlamentet i Bryssel kan jag heller inte låta bli att skryta lite över den samhällsmodell vi utvecklat och som många européer kallar för "den svenska modellen".
D v s välfärdssystem som är starka och breda och en solidarisk aktivism i förhållande till vår omvärld. Något vi betalar för och investerar i med ordentliga skatteuttag och ordning och reda.
Och som många europeiska socialdemokrater avundas oss och gärna försöker kopiera.
I EU-parlamentet finns samtidigt en växande grupp politiker som framställer sina hemländer som rena helveten. Sverigedemokrater hetsar mot Sverige, franska Front National beskriver sitt hemland i samma negativa termer, ytterkantshögern representeras också av ett antal högljudda italienare, holländare, belgare som får medhåll av de ungrare som framställer det egna auktoritära styret som enda vägen.
De har makt, de får i likhet med alla andra politiska grupper ekonomiskt stöd via EU:s budget för att bedriva viss politisk verksamhet också i sina hemländer. Alltså stöd för att odla och sprida värderingar som i förlängningen leder till hatbrott och rädsla.
På senare tid har rena rövarhistorier spridits via de extremas medieaktiviteter till vanliga nyhetsprogram och snabbt förvandlats till "sanningar". Så skapar man systematiskt en osäkerhet och rädsla som riskerar att explodera i hat och våld.
För inte länge sedan pratade vi om vandringssägner i form av "råttan i pizzan". De sägner vi möter idag – ibland också via seriösa medier – är oftast värre. De sprids via sociala medier och lever kvar långt efter det att dementierna publicerats.
Fler medier praktiserar samtidigt en slags åsiktsneutralitet som innebär att också råttan i pizzan – eller teorin om att alla som inte är födda i Sverige skor sig på oss andra alternativt grillar över öppen eld på parkettgolvet – skulle kunna betraktas som faktauppgifter. Och att dessa påståenden därmed kan framföras utan att mötas av motfrågor eller reell faktakontroll.
Som svensk, som norrbottning och solnabo, internationalist och socialist skulle jag följaktligen önska att vi blir många som på allvar visar vad det faktiskt innebär att vara "Sverigevän". Varför ska de som hatar mest få lägga beslag på orden?