I riksdagen avbryts nu den märkliga kampanjen mot försvarsminister Hultqvist och övergår, åtminstone som det ser ut när jag skriver detta, till att bli en konflikt mellan de borgerliga partierna.
Dags att granska Annie Lööf, skriver exempelvis moderata Nya Wermlandstidningen som uppenbarligen hade hoppats på fortsatt bråk och stök – och avgång för en av de populäraste S-ministrarna inför valåret 2018.
Något som alltså centerledaren tycks ha varit mindre entusiastisk inför.
Men det märks också utanför våra gränser.
I EU-parlamentet säger kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker att alla medlemsländer ska in i euron. Jag påminner honom om Sveriges folkomröstnings-nej. Vilket får EU:s ekonomikommissionär att omedelbart försäkra det rakt motsatta: Alla behöver inte alls vara med. Det är en möjlighet, inte ett tvång.
I USA trampar Trump vidare med olika besked beroende på dagsformen. Det som var omöjligt på måndagen är högst på dagordningen på tisdagen.
Och i Storbritannien har Brexit blivit symbolen för otrygghet istället för självständighet: Vad händer med jobben, med ekonomin, med handeln med omvärlden eller med fredsavtalet mellan Irland och Nordirland när det brittiska utträdet är ett faktum?! I efterhand känner sig rätt många lurade.
För inte alltför länge sedan var politiska beslut kopplade till långvariga utredningar, långsam kommunikation och medier som rapporterade på fasta tider. Nu får vi hela världens nyhetshändelser och analyser rakt in i mobilen – dygnet runt om vi vill – och tekniken påverkar allt från opinionen till börskurser och politiska beslut.
Ibland påminner politik mer om flipperspel än samhällsbyggande. Mitt i denna nya värld kvarstår dock fortfarande en möjlighet att själv vara med och bestämma.
Glöm inte det.