Den globala ekonomiska krisen har fått klimatfrågan att rasa på den politiska dagordningen, även i EU. Den ambitiösa klimatpolitik som var närmast självklar inför klimattoppmötet i Köpenhamn för fem år sedan har blivit alltmer ifrågasatt.
I EU finns en del nationella skillnader. Fattigare och mer kol- och gasberoende länder i syd- och östeuropa är mer oroliga för omställningens utmaningar än rikare länder i väst och norr.
Även EU-kommissionen, som har fått slita hårt med den ekonomiska krisen, har börjat backa från den ambitiösa hållbarhetspolitiken, som bar bland andra Margot Wallströms signum.
Nyligen lade kommissionen ett förslag om en ny klimatstrategi som var klart mindre ambitiös än tidigare. Man bestämde sig för att bara ha ett bindande mål till 2030 för de totala växthusgasutsläppen, men slopade bindande mål för mer konkreta saker som andelen förnybar energi och energieffektivisering.
Dessa urholkade ambitioner visade snart att skiljelinjerna också är politiska.
Centerkrafterna i EU-parlamentet valde att ansluta sig till de rödgröna och stå fast vid att det behövs tre konkreta, styrande och bindande mål. Högern gick emot.
Denna center-vänsterkonstellation fick majoritet i parlamentet, och med större marginal än väntat. Därmed kräver Europaparlamentet nu tre bindande mål för klimatpolitiken fram till 2030: 40 procent lägre utsläpp av växthusgaser, 40 procent energieffektivisering och 30 procent förnybar energi, som nästa steg efter de välkända 20-20-20-målen till 2020.
Utan dessa tre bindande mål är risken att klimatpolitiken blir diffus och okonkret, men också att målet för växthusgasutsläppen kan nås på vägar som är dåliga av andra skäl: lägre tillväxt eller mera kärnkraft till exempel.
Därmed har nu Europaparlamentet en mer ambitiös klimatlinje än den svenska moderatledda regeringen.
I mars ska stats- och regeringscheferna på Europeiska Rådets toppmöte ta ställning till den nya klimatpolitiken.
Kommissionen ska sedan lägga skarpa förslag på ny lagstiftning som ska antas av Europaparlamentet och rådet efter EU-valet i maj.
EU-valet blir därmed helt avgörande för hur klimatpolitiken ska se ut i framtiden.