Valet är över. Även om det ser ut att bli en högerkonservativ regering gläds jag åt att socialdemokratin stärker positionerna i de nordliga regionerna och kommunerna. Men nu ska valrörelsens slagord omsättas i handling och högst upp på agendan är den europeiska energikrisen. Den spiller över på svenska hushåll och företag, hela vägen upp till oss i norr.
Tyvärr kommer det att kommer att bli värre framåt vintern.
Högerblocket har lanserat nybyggd kärnkraft som lösningen. Hur den ska lindra dagens nödläge eller det kommande decenniets elförsörjning återstår att se.
Frågan är om vi har tid att vänta på svaret, särskilt när vi redan har betydligt snabbare och sundare lösningar i vind, vatten och sol.
Det viktigaste just nu är att se till att vi klarar oss igenom de närmaste månaderna, och samtidigt att vi aldrig hamnar här igen. EU:s medlemsländer kommer att behöva ta ett stort ansvar för att hjälpa de med minst marginaler i hushållskassan, som annars riskerar att tvingas frysa och svälta i vinter. Samtidigt är det bara ett år till nästa höst. Då vill vi inte vara i samma läge igen.
Sverige har inte orsakat denna kris, men vi kan heller inte ta oss ur den utan att resten att Europa är med. Lösningarna måste vara gemensamma.
EU-kommissionen har de senaste veckorna presenterat en rad potenta förslag, bland annat en vätgasfond som skulle kunna hjälpa oss att lagra och sälja vår förnybara energi i norr när vi inte behöver den själva.
Ett förslag från EU-kommissionen som jag däremot inte är lika förtjust i är att extrabeskatta energibolagens vinster. De som tjänar mest nu är de som ju gjort allt det där som vi sagt att vi vill ha.
Vattenfall, Skellefteå Kraft och Luleå Energi tjänar mycket, men det är för att de har investerat rejält i förnybar energi som är billig att tillverka. Det är dessutom bolag som vi äger tillsammans.
Det vore oklokt ifall dagens höga avkastning gick till att hålla det europeiska olje- och gasberoendet under armarna, istället för att gå till investeringar i ännu mer förnybar el och till att stärka våra lokalsamhällen.
En utbyggnad av framför allt den havsbaserade vindkraften, mer effektiva tillståndsprocesser och ordentlig kompensation till de samhällen och intressenter som påverkas tror jag är vägen framåt.
Den gröna omställningen var tidigare tvungen att gå snabbt, men efter Putins invasion av Ukraina måste takten ökas ytterligare.
Sedan får vi se ifall den storskaliga kärnkraften fortfarande är relevant i en avlägsen framtid.