Efter måndagens vårändringsbudget är det motiverat att fråga sig vad Tidö-regeringen egentligen vill med sitt regerande.
De enda områden där man tydligt pekar ut en linje är kriminaliteten, där repressiva åtgärder som alla vet inte kommer lösa problemen dominerar, och attackerna på det svenska civila samhället, genom minskade bidrag till organisationer.
Inom den ekonomiska politiken är det otydligare.
Vårändringsbudgeten är bara ett tillägg till den stora budgeten på hösten. Då kan regeringen justera saker som blivit ”fel” eller ge pengar till sånt som behöver mer resurser. Som den miljard som läggs för att reparera motorvägen utanför Stenungsund, som rasade i höstas.
Men den stora förändringen under det senaste halvåret är förstås krisen inom sjukvården, där Ulf Kristersson i ett ögonblick av bekräftelsebehov nyligen lovade att ingen skulle sägas upp.
Det tog han snabbt tillbaka, eftersom han inte ens var i närheten av att vilja ge de resurser som skulle krävas för att infria löftet.
Regeringen har tidigare lovat sex extra miljarder. Det finns med i den här budgeten.
Men regionerna skulle behöva 24 miljarder.
Det kommer med andra ord att bli stora uppsägningar. Det finns inte resurser att höja lönerna som skulle krävas för att hålla kvar dagens personal.
Ändå kallas det för en satsning av regeringen. De gör till och med en stor sak av det.
Det blir samma dubbelhet som i politiken mot civilsamhället, där regeringen tar miljardbelopp med ena handen och sedan pytsar ut några miljoner till organisationer de upplever som ofarliga.
Eller i klimatpolitiken, där regeringen redan när den tillträdde gjorde neddragningar i miljardklassen för att sedan komma med miljoner för att bygga laddstolpar, samtidigt som miljöorganisationer och klimatexperter varnar för att klimatmålen inte kommer uppnås.
Precis som att regeringen anser att det är upp till politikerna i Norrbotten och andra regioner att trolla med knäna för att undvika personalneddragningar i sjukvården, tycks klimatpolitiken också vara någon annans ansvar.
Gå inte på detta. Det är utspelspolitik som ska dölja den verkliga riktningen.
Men visst, i grunden är kanske linjen tydlig ändå. Spara. Rulla tillbaka. Lyssna på Sverigedemokraterna. Men lös inte problemen.
Det är två år till nästa val. Det är inte så lång tid. Men det kommer bli fyra förlorade år.