Antalet hundattacker mot människor och andra djur ökar. Det bidrar till den ökade känslan av osäkerheten i samhället och det är dags att myndigheterna får bättre verktyg för att hantera problemet.
Det är den enda rimliga slutsatsen efter den utomordentliga granskning av frågan som den här tidningens journalister gjort under de senaste dagarna.
I Norrbotten har det under de senaste fem åren varit 41 fall av förelägganden eller omhändertaganden där hundar attackerat och bitit andra hundar eller människor. Det är lite sett till utvecklingen i landet som helhet, särskilt i storstäderna är det ett mycket större problem, men det är ändå allt för höga siffror.
I en artikel beskriver Inez Lindmark hur hon hösten 2018 i Kläppen utanför Arvidsjaur attackerades av grannens hund, fick ett djupt sår i armen och tvingades söka upp sjukvården. Hennes nioåriga barnbarn, som var med när hunden attackerade, ville sedan inte besöka henne förrän hundarna och deras ägare hade flyttat därifrån.
Inez drev frågan till domstol och fick rätt. Men det är det enda fallet där ett skadestånd utdömts i länet.
Granskningen visar också att det är krångligt och komplicerat att omhänderta hundar som attackerat, och att hundarna ibland, istället för att avlivas, säljs vidare av Länsstyrelsen.
– Vi behöver fler verktyg och andra befogenheter, säger Anna Modig, enhetschef vid djurskydds- och veterinärenheten på länsstyrelsen i Norrbotten.
Det vore högst rimligt.
Det kanske är okänsligt uttryckt, men det är faktiskt svårt att förstå varför inte alla hundar som på ett tydligt sätt går till attack mot människor avlivas.
Det är förstås ofta ägarnas fel. Hunden är dåligt tränad eller kanske till och med tränad att attackera. Men för de människor som kommer i närheten av en sådan hund är det där och då hunden som är problemet.
Jag brukar personligen inte vara någon reflexmässig vän av skärpta straff eller mer repression, men i det här fallet krävs det skarpare lagstiftning.
Både för att kunna avliva eller omplacera (ja, det kan förstås vara motiverat) hundar och för att dra ägarna inför rätta.
Det tycks vara en svårighet idag. Ansvarsfrågan är inte alltid självklar.
Det är viktigt för rättssäkerheten att inte döma slentrianmässigt men det är också viktigt att hundägare tar ansvar för sina djur.