8 februari 2020, strax före pandemin slog till med kraft i Sverige, fick jag en exklusiv intervju med statsminister Stefan Löfven under Jokkmokks marknad. Löfven befann sig i Norrbotten på en privat resa tillsammans med sin fru Ulla Löfven, handelsminister Anna Hallberg och tidigare näringsministern Anders Sundström.

Strax före marknaden hade Löfven deklarerat att han på nytt kandiderade som socialdemokratisk partiordförande inför partikongressen 2021. "Varför?", löd därför min inledande fråga.

"Det är för att vi har så mycket kvar att göra", svarade Löfven. Han pekade på att regeringen tillfört mer pengar till skolor, vård och omsorg. Men samtidigt framhöll han att det krävs ännu mer och fler insatser för att öka tryggheten i det svenska samhället.

Bland annat tryckte han på behovet av att stärka pensionssystemet.

"När vi kommit en bit bort ska vi kunna säga att nu har vi höjt grundpensionen och förbättrat för dem som jobbat ett helt yrkesliv. Vi ska höja avgiften i pensionssystemet så att pensionen blir minst 70 procent när du går i pension”, sa Löfven.

Nu, ungefär ett och ett halvt år senare, har Löfven tänkt om när det gäller sin egen framtid. Under söndagen meddelade Löfven – plötsligt och överraskande för mig och många andra – att han inte längre kandiderar som socialdemokratisk partiordförande och att han ställer sin plats till förfogande inför partikongressen som genomförs 3-7/11 i Göteborg.

"Det är ett beslut som mognat fram under sommaren. Jag har varit partiordförande i snart tio år och sju av dessa har jag också varit statsminister. Det har varit fantastiska år där mitt fokus har varit att göra det bästa för vårt parti, för Sverige och för alla de människor som bor i vårt otroliga land. Men allting har ett slut och jag vill ge partiet och den som ska efterträda mig de allra bästa förutsättningarna framåt", konstaterar han.

Enligt Stefan Löfven kommer det nu att bli gott om tid för en ny partiledare att profilera sig själv och partiet inför valet 2022, samtidigt som väljarna får ett tydligt besked om vem som långsiktigt ska leda socialdemokratin i framtiden. Löfven själv fyller 65 år nästa sommar och det har länge spekulerats om att valrörelsen 2022, oavsett valutgång, skulle bli hans sista som socialdemokratisk partiledare.

Nu kommer socialdemokratin att slippa den typen av spekulationer och funderingar kring efterträdarfrågan under valåret 2022. Men istället blir det en tid av debatt om vem som ska leda socialdemokratin under hösten 2021. Efter partikongressen i november kommer det emellertid att vara klart och tydligt hur både det socialdemokratiska ledarskapet och politiken kommer att se ut inför valet 2022. 

Ingen väljare kommer att behöva tvivla om vem som är det socialdemokratiska partiets statsministerkandidat. 

Vem det blir i slutändan återstår nu att se. Men jag skulle gissa att valberedningen, som leds av rutinerade Elvy Söderström från Örnsköldsvik, inte kommer att satsa på någon rookie. Det kommer att bli en person som har både erfarenhet av den rikspolitiska hetluften och starkt förankring i partiet (typ Magdalena Andersson, Lena Hallengren, Mikael Damberg eller Ardalan Shekarabi).

Därför tror jag inte heller att partiledarvalet kommer att leda till några tvära ideologiska kast varken till höger eller vänster. Jag tror att den nya partiledaren – precis som Löfven – kommer att prioritera jobben, klimatet, den generella välfärdspolitiken och brottsbekämpningen. Hon (eller han) kommer att bygga vidare på idéarvet från Tage Erlander, Olof Palme och andra klassiska socialdemokrater. 

På samma sätt som Löfven gjorde i Jokkmokk i februari 2020 kommer även en ny partiledare att tala om vikten av bättre pensioner, fler poliser, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att investeringar i trygghetssystemen måste gå före nya stora skattesänkningar.

Den ideologiska inriktningen och de politiska prioriteringarna blir inte annorlunda bara för att det är någon annan än Stefan Löfven som håller i partiets taltratt efter S-kongressen i november. Så fungerar det inte i ett folkrörelseparti.