Årets nederländska parlamentsval genomförs 15-17 mars på grund av pandemin. Valet har spritts ut på tre dagar för att minska trängsel och köer i vallokalerna.

Någon gång under onsdagskvällen kommer det att föreligga ett valresultat. Och allt talar för att det liberala regeringspartiet VVD kommer att bli största parti. 

Enligt de sista opinionsundersökningar kommer VVD att få 21–26 procent av rösterna. Samma mätningar tyder på att Geert Wilders islamfientliga oppositionsparti PVV blir näst störst med 11–16 procent.

Det mest spännande blir sannolikt att se om och hur den liberale regeringschefen Mark Rutte kommer att lösa det komplicerade regeringspusslet. Nederländerna har ett extremt splittrat politiskt landskap. Inget parti eller traditionellt block är i närheten av en majoritet.

Efter valet 2017 genomled Nederländerna också sin längsta regeringsbildning i landets historia. Det tog hela 226 dagar innan Rutte lyckades sy ihop en koalition med VVD, konservativa CDA, socialliberala D66 och det lilla kristna partiet CU.

I Sverige har vi länge tittat en aning nedlåtande på de stökiga regeringsbildningarna i Nederländerna, Belgien, Italien och andra europeiska länder. 

Svensk politik har alltid levererat. Det har funnits tydliga alternativ och samarbetsmönster för att snabbt få ett effektivt styre på plats. Men valet 2018 kan ha inneburit ett trendbrott. 

Det tog hela 129 dagar innan Löfven II kunde tillträda. Det är faktiskt den sjunde längsta regeringsbildningen i Europa under 2000-talet (se listan längst ned i blogginlägget).

Det blev en förlorad tid på många sätt. Under 129 dagar hade landet en övergångsregering som inte kunde ta nya initiativ i gruvpolitik, rättspolitik, integrationspolitik och andra områden som skrek efter uppmärksamhet.

Dessutom fick Sverige en statsbudget för 2020 som var långtifrån heltäckande och många betecknat som en servettskiss.

Vi får hoppas att samtliga partier i riksdagen har lärt sig något av den resan och inte låter historien upprepa sig efter nästa års val.

Det är inget eftersträvansvärt att bli ett europeiskt land som är känt för att ha utdragna och bängliga regeringsbildningar.

                                                                                                   ****

På statsvetaren Johan Hellströms blogg finns en sammanställning av de tio längsta regeringsbildningarna i Europa under 2000-talet.

1. Belgien 2010: 541 dagar.

2. Nederländerna 2017: 226 dagar.

3. Nederländerna 2023: 223 dagar.

4. Belgien 2007: 194 dagar.

5. Tyskland 2017: 171 dagar.

6. Belgien 2014: 139 dagar.

7. Sverige 2018: 129 dagar.

8. Norge 2017: 128 dagar.

8. Italien 2013: 128 dagar.

10. Nederländerna 2010: 127 dagar.