Tysklands socialdemokratiska parti (förkortat SPD, Sozialdemokratische Partei Deutschland) är ett parti med lång och stolt historia. SPD grundades redan 23 maj 1863 och blev en inspirationskälla för arbetarrörelsen i hela Europa.
Svensken och blivande agitatorn August Palm hörde till dem som tog intryck under sin gesällvandring i Tyskland 1867-1877. Han gillade vad han såg och tog med sig socialdemokratins idéer hem till Sverige.
2021 framstår dock inte SPD som en lika självklar förebild. De senaste förbundsdagsvalen har varit en besvikelse. I valet 2017 fick partiet 20,5 procent, vilket var det sämsta resultat under hela efterkrigstiden. Och i opinionsmätningarna inför höstens förbundsdagsval pendlar SPD runt 16-17 procent.
Det är siffror som är långtifrån partiets bästa valresultat 1972, när SPD och Willy Brandt lockade 45,8 procent av väljarna.
Det betyder emellertid inte att SPD är uträknat som politisk kraft. Genom regeringssamarbetet (storkoalitionen) med Angela Merkel och CDU/CSU kan de tyska Socialdemokraterna få genomslag för vissa hjärtefrågor.
I delar av jättelandet Tyskland har SPD fortfarande också en mycket stark ställning. I delstaten Rheinland-Pfalz, som har drygt fyra miljoner invånare, lockade partiet och regeringschefen Malu Dreyer 35,7 procent av rösterna i delstatsvalet 14 mars.
Med framgång har hon byggt en trafikljuskoalition (rött, gult och grönt) i Rheinland-Pfalz. Malu Dreyer och SPD regerar i delstaten genom ett nära samarbete med liberala FPD och De gröna – inte helt olikt Stefan Löfvens och de svenska Socialdemokraternas januariavtal med C, L och MP.
Genom detta partnerskap kan de tre partierna göra verkstad av delar av sin politik. För SPD:s del handlar det främst om sociala frågor, utbildning och inre säkerhet. För FDP om näringspolitiken. Och för De gröna om miljöpolitiken.
Det är en fingervisning för den moderna europeiska socialdemokratin. Det är tillåtet att önskedrömma om valresultat som under Willy Brandts och Tage Erlanders glada dagar. Men en mer sansad bedömning är att dagens socialdemokrati kommer att vara betydligt mindre.
Om den ska fortsätta att vara en relevant kraft måste den således vara beredd att samarbeta och kompromissa med andra. Socialdemokratin är inte "seg selv nok".
Det betyder inte att socialdemokratin ska vara mindre socialdemokratisk. På ledarsidan 20 mars skrev jag att höstens socialdemokratiska partikongress i Sverige bör presentera ett tydligt reformprogram inför valet 2022. Men om det ska bli en reformering av sjukförsäkringen och pensionssystemet kommer socialdemokratin att behöva göra upp med andra.
2022 har det gått 54 år sedan svenska folket senast gav S egen majoritet i riksdagen, 38 år sedan väljarna röstade fram en majoritet med S+V samt 20 år sedan S+V+MP fick stöd av mer än halva svenska folket.
Slutsatsen är klar. En socialdemokrati som vill utöva någon form av inflytande över samhällsutveckling behöver söka bredare samarbeten. Den får laga efter det nya läget och göra ungefär som Stefan Löfven eller Malu Dreyer i Rheinland-Pfalz.