Inrikesministern citerade Svensk Polistidning nr 4 1904:

"För oss i mellersta och södra Sverige är det svårt att sätta sig in, i hvad som kräfves av polismannen här uppe. Förhållandena äro så olika. Men så mycket är visst, att kärnkarlar måste de vara och i de allra flästa fall äro de det också."

Det är ord som är formade av sin tid. 116 år senare består poliskåren inte bara av "kärnkarlar". Andelen kvinnliga poliser uppgår numera till 33 procent. Polisväsendet har, i likhet med samhället i stort, blivit mer jämställt.

Däremot är det klart att polisyrket och brottsligheten i en glesbygdskommun som Kiruna fortfarande skiljer sig från Stockholm, Göteborg eller Malmö. Förhållandena äro alltjämt så olika.

Dock är den polisiära närvaron lika central som i storstädernas utsatta förorter. Även människor i Norrbotten betalar skatt och förväntar sig att rättssamhället fungerar, oavsett om det handlar kampen mot narkotika, stöldligor, våld i nära relationer eller något annat.

Under måndagskvällen fick jag möjlighet att tala om detta – vikten av en god polisiär närvaro i hela landet –  med Mikael Damberg under hans tågresa mellan Kiruna och Boden. Resultatet av samtalet finns att läsa på NSD:s ledarsida.