På IF Metalls kongress våren 2014 träffade jag för första gången Emilia Töyrä från Kiruna.
Hon var ett av de 300 medlemsvalda ombuden på förbundskongressen i Stockholms Folkets Hus. Då jobbade hon som terminalarbetare åt LKAB Malmtrafik och var fackligt aktiv i Gruvtolvan.
Hösten 2014 genomgick emellertid hennes liv en radikal förändring. Töyrä kandiderade till riksdagen på Socialdemokraternas valsedel i Norrbotten och fick också väljarnas förtroende att bli riksdagsledamot. Hon blev en av de fyra S-ledamöterna från Norrbotten.
Sedan dess har hon varit en av de 349 lagstiftarna och beslutsfattarna i riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm – och det märktes direkt att det varit en person med gedigen förankring i arbetslivet som tog plats i riksdagsarbetet. Frågor som arbetsmiljö, arbetsrätt, A-kassa och arbetsmarknadspolitik har stått i fokus för hennes arbete.
Med sin bakgrund i industrin och Malmfälten har hon självklart även varit engagerad i riksdagens gruvpolitiska nätverk.
Nu har dock Emilia Töyrä bestämt sig för att lämna riksdagen efter den här mandatperioden. Bakom beslutet ligger en förändrad familjesituation.
"När jag började var jag ensamstående och kunde lägga en massa tid på uppdraget. Nu har jag två små barn och en sambo som har flyttat upp från Stockholm. Vi har köpt ett hus i Kiruna där vi kommer att bo", berättar Töyrä i en intervju i dagens NSD.
Förhoppningsvis innebär detta dock inte slutet på Töyräs politiska engagemang. Åren i riksdagen har gett henne kunskap, erfarenheter och nätverk som det finns all anledning att ta tillvara på något sätt i kommun- eller regionpolitiken.
Intressant blir också att se hur Socialdemokraterna i Norrbotten kommer att komponera riksdagslistan efter Töyräs besked. De socialdemokratiska grundorganisationerna i länet kan nominera kandidater till och med 31 augusti. Därefter ska en valberedning försöka väga samman alla krav och önskemål. Sedan fattas det slutgiltiga beslutet om valsedeln på en valkonferens 13 november.
Klart är emellertid att partiet har allt annat vinna på att den processen sker i schyssta och värdiga former. I en ledare 14 maj varnade jag partiaktivisterna för att låta nomineringsdiskussionen präglas av samma fulspel som i dokusåpan Robinson.
Det är naturligt att det diskuteras vilka personer som ska företräda partiet i riksdagen eller regionfullmäktige. Men det vore en välgärning – för S – om den processen kan genomföras utan smutskastning och elaka knivhugg i ryggen.
Bittra interna strider brukar sällan leda till bra valresultat.