Skolfrågan i Luleå har diskuterats högt och intensivt under fem år. Både i nya och gamla medier har den fått stort utrymme. Men när det blev dags för en lokal folkomröstning 8 november blev valdeltagandet mycket lågt.

Bara 38 procent av de röstberättigade släpade sig iväg till vallokalerna. Hela 38 793 Luleåbor, en klar majoritet av de röstberättigade, avstod från att använda sin rösträtt.

Det innebär också att det är svårt att ta denna folkomröstning som ett tydligt uttryck för folkviljan. Hur ska resultatet i folkomröstningen till exempel värderas i förhållande till kommunfullmäktigevalet 2018, där valdeltagandet var urstarka 87 procent?

”Minns att S och M, de två partier som står bakom skolbesluten i Luleå, tillsammans fick nästan 28 000 röster i valet 2018 – en majoritet i fullmäktige. Det är fler än de som röstade på Alternativ 1 i folkomröstningen”, konstaterade jag i en ledare 10 november.

Nu har S och M emellertid ändå bestämt sig för att göra ett omtag i skolfrågan. ”En ny utredning ska genomföras”, markerade de två partierna vid en presskonferens 19 november.

Så kan man förstås göra. Men det är svårt att tro att en ny utredning kommer fram till någon annan slutsats än att det finns en del strukturproblem som måste hanteras.

"Det går inte att utreda bort en föränderlig verklighet", skrev jag på ledarplats i NSD 28 november. Till exempel har Luleå kommun fortfarande skollokaler som är dimensionerade för 9 300 elever men i verkligheten finns bara 7 500 elever. 

Ett är säkert: Folkomröstningen har inte rätat ut alla frågetecken inför framtiden.