10 januari, lagom till Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, fick jag i uppdrag av PM Nilsson på Dagens Industri att skriva något personligt om försvarsminister Peter Hultqvist, den färgstarke dalmasen med det mustiga språket. 

Det blev nästan 6500 tecken om Hultqvists tre år i Norrbotten, hans barndoms somrar i finska Kuusamo och hur den blivande S-tungviktaren en gång ropade ”I want a battleship!” under en SSU-samling på Sunderby folkhögskola.

Under 2020 har denne minister också gjort ordentliga avtryck i försvarspolitiken, icke minst när det gäller försvarsförmågan i norra Sverige.

Det blir nya jobb vid I19 i Boden, Artilleriregementet, F21 i Luleå och testverksamheten i Vidsel. Norrlands dragonregemente K4 i Arvidsjaur återupprättas. Och runt hörnet väntar sannolikt en återetablering av Lapplands jägarregemente I22 i Kiruna eller någon annan form av gränsjägare i den norra delen av länet. 

Det är uppenbart att åren i Norrbotten påverkat. Hultqvist har sett och vet att det finns stora nationella tillgångar och värden (järnmalm, skog, vattenkraft och annat) att försvara även i den norrländska glesbygdslänen.