I en ledare 28 maj beskrev jag hur dåvarande socialministern Gustav Möller och S-regeringen agerade på 1930-talet för att få fart på förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter. 1935 signerade ärkesossen Möller (i dag mest känd för sina sociala reformer) en proposition med långtgående inskränkningar i avtalsfriheten och konflikträtten, vilket var allt annat än populärt i de fackliga leden.
Detta politiska tryck gjorde emellertid att fack och arbetsgivare besinnade sitt ansvar för att själva skapa ordning och reda på dåtidens stökiga arbetsmarknad. LO och SAF (dagens Svenskt Näringsliv) värkte fram Saltsjöbadsavtalet 1938 – och resten här historia.
Detta klassiska handslag mellan arbete och kapital (den omtalade Saltjsöbadsandan) la grunden till den svenska framgångssagan under efterkrigstiden. Det gav en stabilitet som ledde till såväl stigande reallöner för löntagarna som god tillväxt i samhällsekonomin och stärkt internationell konkurrenskraft för svenska företag.
Den svenska modellen blev ett begrepp i världen. På 1960-talet gjorde LO-ordföranden Arne Geijer och SAF-basen Bertil Kugelberg gemensamma resor till USA för att berätta om resultaten av samförståndsandan.
Nu, i slutet av september 2020, befinner sig Sverige och svensk arbetsmarknad på nytt i ett avgörande skede. LO, PTK och Svenskt Näringsliv förhandlar för fulla muggar för att göra upp om spelreglerna vid uppsägningar och omstruktureringar. Deadlinen är satt till 30 september.
Om de inte kommer överens så väntar lagstiftning och statliga ingrepp på arbetsmarknaden – helt i enlighet med punkt 20 i Januariavtalet mellan S, C, L och MP. I riksdagen finns dessutom fler partier (SD, M och KD) som driver på för att luckra upp anställningsskyddet ännu mer.
Enligt medierapporteringen förefaller det att gnissla rejält i förhandlingsmaskineriet. Men jag hoppas verkligen att det löser sig till sist och att parterna tar samma ansvar som de gjorde 1938.
"Slarva inte bort detta tillfälle. Ge för guds skull inte politikerna möjlighet att skapa oreda på arbetsmarknaden för lång tid framöver. Värna samförståndsandan", manar Helle Klein i den fackliga tidskriften Dagens Arbete.
Jag delar helt hennes uppfattning. Det är bättre att de direkt berörda (löntagarnas och arbetsgivarnas representanter) gör upp om regelverket än att det dikteras av politiska beslut.