När regeringen i onsdags presenterade sin vårbudget spreds reaktionerna som ringar på vattnet: Journalisternas sammanfattningar och analyser, förstås, men också från alla de intresseorganisationer som berörs av regeringens förslag.
En reaktion som fick i alla fall mig att höja på ögonbrynen var att Nordeas chefekonom Annika Winsth kritiserade överskottsmålet, och menade att regeringen borde satsa mer på byggande och infrastruktur.
Just den åsikten delar hon med LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson, som länge förespråkat ett omfattande investeringsprogram – och fast regeringen tar varje chans att hamra in mottot ”krona för krona”, blir kritikerna mot överskottsmålet allt fler.
Känslan är att det motstånd som lever kvar i de politiska partierna mer handlar om rädslan för att bli utmålad som oansvarig med statsfinanserna, än om hänsyn till Sveriges utveckling på sikt.
Visst, det är valår i år. Supervalår till och med.
Men är det skäl nog att låta taktiska hänsyn stå i vägen för de investeringar som verkligen behövs?