”Vi har också rätt att tjäna pengar på vård.”
Många studsade när de såg den rubriken över ett debattinlägg i Dagens Industri nyligen. Antagligen också skribenterna själva, två riskkapitalister.
Rubriksättaren hade ignorerat de allmänna fraserna om kvalitet och fokuserat på vinstintresset.
Rätt att tjäna pengar på vård – smaka på den. Var i det perspektivet finns patienterna, de anställda och omsorgen om våra gemensamma utgifter?
På senare år har det varit mycket just så. Diskussionen om välfärden har utgått från producenternas och företagens intressen.
Så också när Jacob Wallenberg, ledare i Sverige största privata ägargrupp, Wallenberg-sfären, intervjuades i Ekots lördagsintervju 12 oktober. Men han uttryckte sig förstås mjukare och försiktigare.
Jacob Wallenberg beskrev de privata företagen som räddningen för välfärden.
Han utgick från en rapport som hävdar att kommunal- och landstingsskatten måste höjas med i storleksordningen 13 procentenheter de närmaste decennierna för att det offentliga välfärdsåtagandet ska klaras.
Det är politiskt omöjligt, menade Wallenberg. Istället borde kostnaderna sänkas genom konkurrensutsättning.
”Vi kan leverera samma produkt till kanske en högre kvalitet”, sa han
Bättre och billigare skulle det alltså bli med de privata företagen. Det låter som en tulipanaros och är det faktiskt också.
Att privata utförare automatiskt skulle ge välfärden ökade resurser är en kapitalistisk våt dröm som inte tål verklighetens ljus.
Wallenbergs svepande påståenden har t ex inget som helst stöd i oberoende forskning eller beprövad erfarenhet.
En sammanställning av forskningsläget förra året kunde inte hitta något belägg för märkbart positiva effekter av privatiseringar.
Ändå försöker Jacob Wallenberg framställa sina subjektiva åsikter som allmänt etablerade sanningar.
Många är kritiska till vinster i välfärden och vill förbjuda dem. Själv delar jag inte den synen utan tror att bra välfärdsservice kan erbjudas av olika utförare.
Men det helt avgörande är att folkvalda politiker behåller beslutsmakten. Att offentliga medel går till insatser för alla.
Vi vet att konkurrens kan vara positivt i vissa sammanhang, men att det också har avigsidor. Samarbete och erfarenhetsutbyte kan ibland vara både lämpligare och effektivare.
Fokus på ekonomiskt resultat kan bidra till ett positivt förändringstryck, men krav på snabba vinster kan också skada verksamheter.
Många exempel visar att privat kan bli både sämre och dyrare om man inte ser upp.
Det allvarligaste är om privatiseringar genererar nya orättvisor,
Att offentliga resurser används som grundplåt för skapandet av privata särlösningar, gräddfiler till vården och omsorgen.
Wallenberg har helt enkelt fel.
Privatisering är inte räddningen för välfärden. Och privata företag ska inte ha rätt att tjäna pengar på vården.