Vuxenutbildning är ingen restpost

Ledare2008-10-27 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"Sverige borde satsa på att permanenta ett kunskapslyft med 50 000 platser per år", säger ABF:s förbundsordförande Karl-Petter Thorwaldsson.
Han är kritisk mot både de borgerliga och den egna rörelsen.
"Det är synd att både socialdemokraterna och de borgerliga ser vuxenutbildning som något vi ska ta till i långkonjunktur, som ett sätt att hålla nere den öppna arbetslösheten", säger Thorwaldsson.

Det ligger mycket i kritiken. Satsningar på vuxenutbildning och kompetensutveckling ska inte vara konjunkturberoende
Det måste finnas ett rejält utrymme för människor att förkovra sig och skaffa nya kunskaper, oavsett om arbetslösheten är tre eller sex procent.

Det är viktigt för de enskilda individerna, men även för Sveriges ställning som kunskaps- och företagarnation. Välutbildad personal är en fördel i den internationella konkurrensen.
Därför får kunskapslyft, kompetenssatsningar, livslångt lärande eller vuxenutbildning (kärt barn har många namn) göras till en restpost i arbetsmarknadspolitiken. Det måste vara en permanent del av svensk utbildningspolitik.

Karl-Petter Thorwaldsson slår ett slag för modellen för utbildningsvikariat, som prövades under en kort tid i början av 1990-talet.
Tanken är att en person som redan har jobb får gå en utbildning under ett år eller halvår, och att hans eller hennes vikariat fylls av en person som är arbetslös.

På det sättet slår man flera flugor med en smäll. Man sparar a-kasseutbetalningar och försörjningsstöd som i stället kan användas för offensiva utbildningssatsningar.
Den arbetslöse, som får utbildningsvikariatet, får praktik och yrkeslivserfarenhet. Löntagare, som går en utbildning, höjer sin kompetens och utvecklar sina färdigheter.
Det är samma filosofi som friårsvikariaten. Skillnaden är bara den starka kopplingen till utbildning och kompetensutveckling.

Modellen är väl värd att pröva. Den socialdemokratiska partikongressen 2009 borde ställa sig bakom ABF:s förslag och permanenta 50 000 platser varje år för att höja kunskapen hos landets arbetare och tjänstemän.
Det är god tillväxt- , sysselsättnings- och utbildningspolitik.