Det har stormat rejält kring det privatägda fastighetsbolaget SBB (Samhällsbyggnadsbolaget i Norden AB) under den senaste tiden.
Bolaget, som köpt upp en rad samhällsviktiga fastigheter runtom i landet, är i djup kris och i förra veckan fick vd:n tillika tidigare S-politikern Ilja Batlan lämna sitt uppdrag.
"Det var det enda rätta. Man kan fråga sig om hans personliga intressen har gått före aktieägarnas intressen", kommenterade Nicklas Andersson, sparekonom hos Avanza, i en TT-intervju.
Frågan är vad som kommer att ske nu med alla berörda fastigheter. För att klara krisen planerar SBB att sälja fastigheter för 6 miljarder kronor. Det handlar om alltifrån domstolsbyggnadet och polishus till sjukhus, äldreboenden och skolor.
Men det går inte att sälja samhällsviktiga verksamheter till vem som helst. Med rätta varnar både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för att ägandet kan hamna i händerna på främmande makt eller oseriösa intressen.
Därför vill S och V snabbutreda en statlig förköpsrätt, vilket framstår som ett både rimligt och befogat krav.
"Det är viktigt både för kommuner, regioner och naturligtvis för staten. Det kan finnas fastigheter här som skulle vara intressanta för staten att äga. Det behöver man få till stånd snabbt", säger S-ledaren Magdalena Andersson.
Krisen för SBB bör också föranleda viss eftertanke i många kommun- och regionhus. Enligt SBB skulle allting ju bara bli billigare och bättre för kommuner och regioner om de sålde sina fastigheter till SBB för att sedan hyra dem. Men verkligheten var inte fullt så enkel.
Larmklockorna ringde emellertid tidigt. Till exempel tog Kommuninvest, som är ett kommunalägt kreditmarknadsbolag, fram en rapport där man kraftigt ifrågasatte SBB:s bedömningar.
"Det finns anledning att se med stor skepsis på det som är själva grundbulten i fenomenet samhällsfastigheter: att låta privata aktörer finansiera och äga ofta ganska enkla fastigheter avsedda för offentlig verksamhet. Starka skäl talar för att det blir billigare för medborgarna om staten, regionerna och kommunerna själva äger de fastigheter de verkar i", konstaterade Kommuninvest.
Men kanske det som skett inom SBB ändå föra något gott med sig. Kanske leder det till en tillnyktring i den ideologiska debatten.
Det har alltför länge funnits en övertro på marknadsliberala lösningar och idéer. Men utförsäljningar och privatiseringar är – som SBB-exemplet nu visar med all önskvärd tydlighet – inte svaret på allt.
Vissa saker sköts bäst och billigast i offentlig regi och demokratiskt kontrollerade former.