Vem bryr sig om LO?
Det spelar roll vem som företräder LO-medlemmarna i Norrbotten.
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Nu är det dags för vaktavlösning igen. 23 september kunde NSD avslöja att Anders Berg avgår i samband med LO-distriktets årsmöte våren 2009.
"Jag har tagit på mig för mycket. Jag har fyllt 61, och då behöver man renodla det man gör", sa Berg, som även är ombudsman för Transportarbetarförbundet och har tunga kommunala uppdrag i hemkommunen Piteå.
Det ska bli intressant att se hur LO:s medlemsförbund hanterar ordförandeskiftet den här gången.
När Berg blev ordförande 2007 var det under stor vånda. Han hade hellre sett en yngre kandidat, men när ingen ställde upp tog han på sig uppdraget.
Den här gången får vi hoppas att fler känner sig kallade.
Det spelar roll vem som för LO:s talan i norr.
Titta bara på vilken roll som Manny Lindqvist spelade på 1980-talet. Han och LO-distriktet i Norrbotten var med och tog fram utvecklingsplanen för Norbotten, som blev stommen i s-regeringens stora Norrbottensproposition 1983 och räddningen för länets basindustrier.
Eller titta på Roland Boströms och LO-distriktets engagemang mot utförsäljningen av statens företag i början av 1990-talet.
Man samlade tiotusentals namunderskrifter mot den borgerliga privatiseringspolitiken.
De senaste åren har LO-distriktet inte varit lika profilerat. IF Metall, Kommunal, Handels, Byggnads och andra medlemsförbund har koncentrerat kraften på det egna och inte varit lika intresserade av det tvärfackliga samarbetet i LO.
Svårigheterna att vaska fram en efterträdare till Lena Israelsson 2007 bär syn för sägen. Avdelningarna var inte intresserade av att släppa sina bästa krafter till LO-distriktet.
Men det är viktigt för de enskilda medlemsförbunden att det finns ett starkt LO. Till exempel finns det ett stort behov av facklig-politisk opinionsbildning.
Den nya regeringen har genomfört flera förändringar som har udden riktad mot löntagarna och facket. Dit hör försämringarna i a-kassan, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och neddragningarna inom Arbetsmiljöverket.
Därför finns all anledning att skärpa den fackliga profilen i samhällsdebatten.
På samma sätt behövs gemensamma insatser på gymnasieskolorna för att övertyga fler ungdomar om vikten av kollektivavtal och fackligt medlemskap.
Många ungdomar har diffusa begrepp om fackets roll. Många tror att kollektivavtalen är något som staten har hittat på.
Vidare finns behov av fler tvärfackliga utbildningar. Det finns ett egenvärde i att metallare, kommunalare, byggnadsarbetare och handelsanställda träffas på samma kurser och konferenser.
Det ger ökad förståelse för varandras arbetssituation, och det gör att man kan se att det är mer som förenar än som skiljer förbunden åt.
Det finns ingen brist på unga duktiga krafter i den norrbottniska fackföreningsrörelsen.
Den som vandrar runt en stund i Fackföreningarnas Hus på Nygatan 3 i Luleå hittar många goda ordförandekandidater på fackexpeditionerna.
Några exempel:
Ann-Christine Lindehag-Sundström, Metall
Anna-Karin Lilja, Handels
Tobias Baudin, Kommunal
Tony Sundbom, Hotell- och Restaurangfacket
Susanna Hedman, Skogs- och Träfacket
Listan på namn går att göra ännu längre. LO-distriktet ska därför inte behöva hamna i samma ledarskapskris som inför årsmötet 2007.
Det finns många bra krafter som kan axla ansvaret efter Anders Berg.
Nu gäller det att medlemsorganisationerna låter dem kliva fram.