I tidningen Skolvärlden skriver Gunilla Svanstorp (S), ordförande i riksdagens utbildningsutskott, tankeväckande om Internationella Engelska Skolan (IES) och det svenska friskolesystemet.
"Det är fortfarande en hemlighet vem som äger en verksamhet som ansvarar för över 26 000 svenska elevers utbildning. Samtidigt som Skolinspektionen kämpar för att ta reda på vem som numera äger IES fortsätter koncernen expandera och slussa iväg skattemedel till sina ägare. Det är absurt men ändå vardag på det som blivit en svensk skolmarknad. Nu krävs åtgärder för att begränsa marknadsmekanismerna och skapa ordning och reda", konstaterar hon.
Svanstorp framhåller att det sedan 1 januari 2019 finns en särskild ägar- och ledningsprövning för att få driva skolor i Sverige.
Den som vill starta en skola ska inte bara uppfylla skollagens krav. Hos verksamhetens ägare och ledning ska också finnas kunskap om hur man bedriver en skola. Personer med inflytande över verksamheten får inte heller ha begått något allvarligt brott eller ha skulder hos Kronofogden.
Det är inga orimliga krav på den som ansvarar för att ge undervisning till barn och ungdomar.
Det är Skolinspektionens uppgift att göra dessa ägarprövningar. Men det har visat sig vara lättare sagt än gjort.
IES, som är en av de största friskolekoncernerna, ägs sedan november 2020 av ett investeringsbolag med säte i Luxemburg och USA, som i sin tur har kopplingar till en massa olika familjer, fonder och stiftelser.
"Således är det höljt i dunkel vilka fysiska personer som egentligen äger och ansvarar för skolverksamheten för 26 000 svenska elever", skriver Svanstorp.
Helt riktigt konstaterar Gunilla Svanstorp att det krävs ytterligare uppstramningar av lagar och regler. Till exempel borde det vara en självklarhet att offentlighetsprincipen, som gäller i kommunala skolor, ska gälla även i friskolor.
Hittills har sådana förslag fått tummen ned av en riksdagsmajoritet bestående av L, C, M, KD och SD. Men det finns starka skäl att fortsätta väcka kraven på öppenhet och insyn.
Det kan inte ses som affärshemligheter vilka fysiska personer som äger och ansvarar för undervisningen av svenska barn och ungdomar.
Vidare krävs förändringar i ersättningssystemen till friskolorna liksom deras kö- och urvalssystem, något som även föreslås i ett par aktuella utredningar.
Även borgerliga friskolevurmare borde se att saker går åt fel håll och att det behövs ett antal regelskärpningar för att värna skolan som gemensam bildningsinstitution.
Det kan inte vara meningen hos riksdagsmajoriteten att skolan vara en spelplats för kommersiella eller religiösa intressen med oklara mål. I så fall är Sverige illa ute.