Vart går Petersen?
60 år är väl ingen ålder. Karl Petersen är rena ungdomskandidaten jämfört med kommunalrådskollegan i Boden.
Karl Petersen kan bli ett framgångsrikt vallokomotiv även 2010, om han själv och partiet vill.
Foto: Joel Marklund
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Efter valet 2010 har han befunnit sig i den politiska hetluften i tolv år. Därför är det naturligt att han tänker igenom om han ska kandidera för ytterligare fyra år.
Den politiska karriären tog fart på allvar redan 1998, när luleborna "kryssade Kalle". Det nya personvalsinslaget visade att Karl Petersen var långt populärare än alla andra lokala s-kandidater.
5081 lulebor, 28 procent av s-väljarna, gav sitt kryss till Petersen 1998. Det gjorde honom till överlägsen etta i personvalet.
Någon kommunalrådspost blev det dock inte 1998.
Karl Petersen blev istället kommunfullmäktiges ordförande med vissa utökade befogenheter, en sorts "borgmästare".
Men efter valet 2002 kunde ingen längre stoppa Petersens frammarsch. På nytt blev han krysskung.
Några dagar efter valet bestämde sig tidigare kommunalrådet Ulla Ölvebro för att kliva åt sidan.
Karl Petersen tog över rodret och började regera Luleå.
Inför valet 2006 kunde Petersen blicka bakåt på en lyckad första mandatperiod. Den nya kommunledningen hade löst ett antal gamla stridsfrågor: Trafiken på Smedjegatan, dragningen av nya Björkskataleden och bygget av kulturhuset.
Med entusiasm beskrev Petersen hur det nya kulturhuset skulle utveckla Luleå som kultur- och konferensstad.
Petersen hade även medverkat till en mental förändring i förhållandet mellan Luleå och Boden. Han och kommunalrådet Olle Lindström (m), Boden, började gå på ishockey och fotboll tillsammans och gjorde flera gemensamma politiska utspel.
Helt riktigt ville de markera att det behövs mer gemensamma tag och mindre rivalitet mellan kommunerna. Tillsammans kan ju de två kommunerna erbjuda en större arbetsmarknad och ett bredare utbud av kultur, nöjen och fritidsaktiviteter.
På universitetet uppskattade många att det nya kommunalrådet ägnade intresse åt forskningen och den högre utbildningen.
Petersen hade fortlöpande dialog med universitetsledningen, men även med studentkåren om studentbostäder och andra studiesociala frågor.
Det var initiativ som påverkade väljarströmmarna. Väljare, som av tradition inte röstar socialdemokratiskt (akademiker och företagare), uppskattade Petersens engagemang.
På det lokala planet gjorde socialdemokraterna helt följdriktigt ett kanonval 2006.
50,7 procent av luleborna röstade s efter fyra år med Karl Petersen. Det var en ökning med nästan elva procentenheter jämfört med 2002 , när partiet var nära att tappa makten i Luleå.
Den socialdemokratiska valsedeln, som toppades av Petersen före metallkvinnan Yvonne Stålnacke, lockade både nya anhängare och gamla s-väljare.
Samtidigt la partiaktivisterna alla gamla nomineringsbråk till handlingarna. Inför valet 2006 var riktmärket i stället sammanhållning och gemensamma tag, vilket väljarna uppskattade.
Den här mandatperioden har inte varit samma dans på rosor som under åren 2002-2006.
Diskussionerna om nedläggning av skolor, utförsäljning av allmännyttiga bostäder och privatisering av tekniska förvaltningens verksamhet har varit plågsamma.
Kritiken vädrades högt under årets första maj-firande.
"Låt oss inte falla in i borgerliga trender med utförsäljningar", dundrade Maria Andersson-Nordström, ordförande för LO Luleå, i sin första maj-apell.
Den här typen av synpunkter kan ha betydelse när Karl Petersen nu överväger sin framtid. Han känner inte samma vind i seglen som tidigare.
Men snålblåsten är inte värre än att den går att hantera.
Kritiken har ofta handlat om att kommunledningen har gått för fort fram och missat den demokratiska förankringen.
Sådant går att lösa genom en bättre demokratisk process.
Det kan ju aldrig vara sådan brådska med alla förändringar i den kommunala apparaten att det inte finns tid för rådslag och ordentlig dialog med fack, medborgare och partimedlemmar.
Åldern är i alla fall inget problem. Karl Petersen fyller 60 år i början av nästa år. Det betyder att han är rena ungdomskandidaten jämfört med kommunalrådskollegan i Boden, som redan är en bit över 70 år.
Därför finns inget som hindrar att Karl Petersen kandiderar för ännu en mandatperiod, om han själv och partiet vill.
Han kan bli ett framgångsrikt vallokomotiv även 2010.