”I raketfart från verkligheten” är den alarmerande titeln på LO:s årliga granskning av den ekonomiska ojämlikheten mellan eliten och vanligt folk. 

Även i år slås nya rekord.

Inkomstsnittet för VD-toppar i femtio av landets storbolag är hisnande 30 miljoner per år – per person. 

Jag kan inte låta bli att undra: Hur använder de alla pengarna? Två och en halv miljon i månaden. Vad gör de? Köper de ett nytt sommarhus varje månad? 

Än mer obegripligt blir det om man jämför med andra. 

En VD-topp tjänar i snitt lika mycket som 71 industriarbetare. Det är den högsta skillnaden sedan mätningarna började 1950.

Lön är pengar. Det är för den du ska betala hyra och räkningar. 

Dessutom ska det ska räcka till mat, kläder, hygien och kanske något roligt då och då. 

Samtidigt som VD:arnas inkomst sticker i höjden så har vanligt folks lön urhålkats av inflation. 

Matpriserna har stigit med 25 procent på två år. 

Lön är också det värde någon sätter på ditt arbete. 

Visst kan det vara lite olika beroende på utbildning, ansvar och så, men det går omöjligt att motivera så här sjuka olikheter.

Ingen människa kan vara värd 71 gånger mer än någon annan. 

Alltsedan 1980 har de ekonomiska klyftorna ökat. På senare år i raketfart, som LO-rapportens titel antyder.

Pandemin och krisåren som följt på det har inte drabbat de rikaste. Gapet vidgats med mer än tio industriarbetarlöner.

De snuskigt höga inkomsterna är inte bara oanständiga. De gör något med hela samhället. 

Sverige slits isär. 

Höj lönerna då, kanske någon säger. Jo visst. Det är ju rimligt. 

Men när vanligt folk vill ha del av vinsten, när avtalsrörelsen nu rullar i gång, så läggs pannan hos arbetsgivarna i djupa veck. 

Då ska det tas ansvar för landet och modesta krav efterfrågas. 

Visst, Sverige går ganska dåligt. Vi har bland den lägsta tillväxten i hela EU och inflationen har börjat stiga igen.

Men det är knappast löntagares fel. Vanligt folk förtjänar bättre löner.

LO:s rapport om maktelitens inkomster visar att det finns pengar – mycket pengar – i det här landet. 

Men de är fel fördelade. 

Extra magstarkt är det då när regeringen väljer att hälla än mer pengar över de rikaste. Exempelvis med en extra skattesänkning bara till de som tjänar över 65 000 i månaden.

Välfärden skulle behöva de där skattepengarna bra mycket bättre än vad de allra rikaste gör.

När jag läst färdigt LO:s rapport står det klart för mig att den samlade vänstern måste ta konflikt, inte minst om skattepolitiken. Vi behöver mer, inte mindre, resurser till det gemensamma.

Några små saker att börja med skulle kunna vara:

• Införa förmögenhetsskatt
• Avskaffa RUT-avdrag
• Öka progressiviteten i den statliga skatten

Det skulle både minska den ekonomiska ojämlikheten, som sliter sönder Sverige, och det skulle ge mer pengar till välfärden som går på knäna.