I år är det prick 120 år sedan riksdagen tog beslutet om att införa allmän värnplikt. Det skedde noga bestämt 2 juni 1901.
Våren därefter, 1902, ryckte omkring 30 000 svenska män – den första kullen av värnpliktiga – in i det svenska försvaret.
I grunden fanns försvars- och säkerhetspolitiska bedömningar. Men med tiden visade sig värnpliktssystemet också ha stora sociala och demokratiska värden.
Stockholmare, norrbottningar, underklass, överklass – folk av alla sorter – fick en utbildning i att samarbeta och ta gemensamt ansvar för försvaret av Sverige. Det gav militären en folklig förankring och kvalitet som inte varit möjlig med en ren yrkesarmé.
Därför var det olyckligt av många skäl att värnplikten gjordes till en politisk stridsfråga under de borgerliga regeringsåren 2006-2014.
Den 16 juni 2009 drev den M-ledda regeringen igenom beslutet att skrota den allmänna värnplikten i fredstid. Bara tre röster skiljde i riksdagsomröstningen.
Röstsiffrorna blev 153–150 och Socialdemokraterna röstade emot nedmonteringen av värnplikten.
Efter regeringsskiftet 2014 inledde emellertid nye försvarsministern Peter Hultqvist (S) ett arbete för att återinföra värnplikten.
Ganska snabbt visade sig det dessutom att de borgerliga partierna tänkt om och börjat förstå att de hoppat i galen tunna 2009. Därför kunde Hultqvist och den S-ledda regeringen återaktivera värnplikten i bred politisk enighet.
Redan sommaren 2017 blev 13 000 unga män och kvinnor kallade till mönstring. Efter det valdes cirka 4 000 ut för att göra militär grundutbildning.
Det är inte samma storlek på verksamheten som under det kalla kriget 1947-1991. Men beslutet har ändå stor betydelse och innebär att fler människor och regioner nu engageras i försvaret. Runtom i landet – i mindre orter som Boden, Arvidsjaur, Visby och Eksjö – fylls logementen med unga värnpliktiga.
Runt hörnet vilar också återöppnandet av nedlagd verksamhet. Till exempel har Peter Hultqvist gett försvarsberedningen i uppdrag att utreda etableringen av ett gränsjägarförband i norra Sverige.
Grundtanken är alltjämt att bygga ett starkt försvar för att trygga Sveriges demokrati och oberoende. Men det spelar även roll att arbetarbarn och överklassungar på nytt bor i samma kaserner, får samma militära grundutbildning och lär sig att samverka för att lösa uppgifter.
Sådana gemensamma erfarenheter bidrar till att skapa ett bättre och mer sammanhållet Sverige, vilket ju inte skadar i en tid när det finns skäl att känna oro över både segregering och polarisering.
Den allmänna värnplikten är verkligen värd att fira.